Mulle o lek

Riktigt härligt, soligt, varmt, skönt mulleväder!
Och dags för Mulleträff!

Vi var vid vårt basläger idag, det var tydligt förra gången att barnen har saknat det.
När vi kom fram till vårt fikaställe satte vi oss ner och ropade på Mulle
- Hej kollikok!
Svaret kom svagt, men tydligt
- Hej kollikok!
Barnens ansiktsuttryck var underbara att se. Hörde ni?
- Hej kollikok!
- Hej kollikok!
Jo, det är Mulle! Vi måste möta henne (eller är det honom?)

Mulle berättade att hen var ute och gick, att hen var på väg norrut och österut för att...
Mycket längre kom hen inte förrän barnen hade tusen olika saker att prata om och berätta.
Väderstrecken, de kan vi ju! Har du hört ramsan, Mulle?
Titta Mulle, en nyckelpiga! Den har sex, nej sju prickar! En nyckelpiga till! Och myror - hjälp, det är pissemyror! (Mulle lugnade dem med att det inte var pissemyror utan skogsmyror.)
Massor av intressanta saker fick vi lära oss om djuren. T.ex. att
- när nyckelpigor blir rädda pressar de ut en vätska ur sina knän. En gul vätska som luktar ganska fränt.
- skogsmyrorna har svart huvud och bakkropp, men brun mellankropp
- skogsmyrornas ben sitter fast på mellankroppen (på alla myror)
Vi pratade om våren, om blommor, om väder och om tranor. Mulle fortsatte att berätta att hen var på väg mot Kristianstad, till Pulken, för att hälsa på tranorna som pausar där på väg norrut. Kanske kan vår Mullegrupp åka dit nästa år?

Ett av barnen kastade plötsligt ur sig
- Vet ni vem som är nyckelpigans största fiende?
- Nej???
- Det är tjuren, den tycker inte om rött! 
 Visst är de finurliga, de små Mullarna!

När Mulle skulle gå vidare mot Pulken hjälpte barnen honom/henne att peka ut riktningen norrut & österut. Dessutom fick hen en vandringsstav och på den satte de en nyckelpiga för att Mulle skulle få sällskap.
Hejdå, Mulle! Hej Kollikok!

 Efter en god fika passade vi på att leka. Vi klättrade på fallna träd, vi letade efter detaljer från foton, vi lekte kurragömma.
Sen, alldeles för snart, var det dags att avsluta och gå hem.