Heldag med Mulleväder

En heldag med Mullebarnen, det har vi sett fram emot.
Med ryggsäckarna fullpackade gav vi oss iväg. Vi började med en kort vandring innan vi satte oss och fikade.
Vi hade bett föräldrarna packa fika och lunch i olika burkar för att inte allt skulle ta slut på vår första paus. Barnen hade full koll på vilket som var fikaburk och vad som skulle sparas till lunch.

Efter en stunds fika, prat och lugn, kastade barnen sig ut i vilda härliga lekar. Vi fikade precis bredvid ett par stora bokar med grenar som hängde ner och inbjöd till allehanda lek. Klättring, gungning, spring och bus.

Vi vandrade vidare en bit, så härligt att se Mullebarnen vandra tillsammans i små grupper under lek och samtal. De väntade in oss vid ett vägskäl. Vi har vandrat denna runda flera gånger tidigare och vi stannar alltid på samma ställen för olika utmaningar.
Idag delade vi in barnen i grupper om tre. Varje grupp fick ett stormkök. Utmaningen var att sätta ihop stormköket. Detta har vi aldrig gjort förut, men barnen, våra fantastiska Mullebarn, klarade det galant. Utmaning nummer två blev att packa ihop det igen...

Sen fortsatte utmaningarna med att de fick para ihop bilder med karttecken med bilder på natur. Även detta klarade de. Vi har en härlig grupp och barnen är duktiga på att lyssna på varandra och ta tillvara varandras kunskaper.

Plötsligt hörde vi ett ljud. Vad var det? Det lät ganska starkt och det kom från andra sidan kullen. Ska vi gå och titta? Ja! Nej! Nja! Jo!
Vi gick tillsammans upp på kullen. Vi ledare hade identifierat ljudet som trumpetande tranor och hade stora förhoppningar om att få se en spännande trandans. Strax innan vi kom upp på kullen hörde vi dock hur de flög iväg.
Ur ett av barnen kom en härlig suck: Wow! (Utsikten var vacker även utan tranor, visst är det härligt att även en 7-åring kan uppskatta det.)

Tillbaka till väskorna och en liten kort vandring vidare till en stor ek under vilkens grenar vi åt vår lunch. Mums vad det är gott med mat utomhus.

Några av barnen hittade en bit av ett skelett. En bit av en djurkäke, med tänder. Nu började en intressant jakt på resten av skelettet. Det måste ju vara i närheten, eller? Kanske en bit ner i jorden, under platsen där vi hittade den första biten?

De tröttnade dock ganska snabbt på att gräva och gav sig istället ut på andra upptäcktsfärder.
Vi fortsatte vår vandring och kom till Mulleplatsen.
Här lekte vi sardinburken, oj vad kul det var trots att antalet gömställen i en gles bokskog är ganska begränsat.
Vi provade också "tysta tåget". En otroligt spännande övning med dessa barn. De hörde massor av spännande saker under sina tysta minuter i skogen.

Sen var det redan dags att gå tillbaka. Fulladdade av energi och glädje.