Orientering

För första gången i år träffades vi vid vårt "riktiga" Mulleställe.
Vi tänkte fortsätta med vårens tema "orientering".
Barnen utrustades med vars en kompass. Redan förra gången bekantade de sig med kompasserna och lärde sig peka ut både norr och söder med hjälp av dessa.
Idag fortsatte vi att titta på kompasserna, vi pekade ut norr och söder och med hjälp av en liten ramsa kunde vi också peka ut öster och väster.
Om vi har Näsan mot Norr,
Så är Svansen mot Söder.
Väster är åt Vänster
och Öster åt Höger.

Vi hade ritat en karta över området vi skulle röra oss i och gav den till Mullebarnen. Oj, vilken härlig diskussion det startade. Någon kände igen karttecknet för hus (vi stod ganska nära några hus), en annan kände igen vatten (och visste att det rann en bäck en liten bit bort), en tredje kände igen karttecknet för väg/stig - och en sådan stod vi ju också vid...
Med gemensamma krafter, och lite vägledning, lyckades de peka ut var på kartan vi befann oss. De vände den på rätt håll och förklarade för varandra vad de olika karttecknen visade.
Underbart att se och höra!

Vi pekade på en punkt på kartan och berättade att de skulle få dagens första utmaning där (i korsning stig/bäck). Full fart blev det! Och vid korsningen mellan stigen o bäcken stannade de.
Här fick de jobba tillsammans. De fick en bild och skulle fundera ut i vilket väderstreck bilden var tagen.
Snabbt och lätt anammade de utmaningen och lika snabbt talade de om för oss riktning och väderstreck.

Efter lite fika samlades vi vid ett stort träd. Några av barnen sprang i förväg, de hade kartan med sig. När vi kom fram hörde vi lite av deras diskussion.
-Vi är nog här (pekar på kartan), för här är en väg dit och en dit och en dit. 
-Tre vägar, precis som på kartan!
-Sen går det ett staket man kan klättra över bredvid vägen, det kan man se där på kartan, och bäcken är ju här, jättenära, där den korsar vägen.
-Ja, här är vi!
Och visst hade de rätt, de hade pekat ut precis rätt punkt på kartan.

Nästa utmaning var detaljbilder, tagna i ett litet, begränsat område. De fick jobba i par och leta upp var bilderna var tagna. Detta var ett moment som uppskattades mycket.

Vi fortsatte vår orienteringspromenad, vi tittade på kartan, vi löste fotoutmaningar.
Plötsligt kom en stor stubbe i vår väg. En stubbe man bara måste klättra på. En av ledarna ställde frågan "Hur många Mullebarn får plats att stå på stubben?" (Då förvandlades en begynnande herre-på-täppan-lek till samarbete)
-Det får plats tre, nej fyra! 
-Kolla, här får plats en till! 
-Och här också!
-Om du flyttar lite närmare honom och vi håller fast oss tillsammans så får fler plats!
-Håll i varandra!
Ivrigt påhejade av oss ledare fick faktiskt alla tio Mullebarnen plats på stubben. Det var trångt, men det gick!

 Dagens näst sista utmaning skiljde sig lite från de andra. Barnen fick ett foto på två träd. De fick också veta att de skulle hålla utkik, för någonstans längs vägen vi skulle gå kunde de hitta dessa träd. Många utrop, springturer och jämförelser följde under en kort stund innan vi kom fram till rätt träd.

Ja titta, det stämmer precis!
Snart kom vi fram till vår Mulleplats. Tyvärr var klockan ganska mycket och vi hann inte stanna och leka. Men nästa gång, då...!!!