Planering för våren

Nu har vi planerat i grova drag vad vi tänker göra med vår Mullegrupp till våren.

De första gångerna hoppas vi på vinterväder. Kyla, snö och is! Vi vill (och hoppas) att barnen ska få känna på friluftsliv även i vinterväder. (Inte alltid så lätt i södra Skåne)
Resten av terminen kommer vi att ägna oss åt att introducera barnen i orienteringens fantastiska värld. Givetvis kommer detta att ske genom olika lekar. Inga kartor och kompasser - ännu!
Den sista helgen av terminen kommer vi att vara på läger. Vi kommer att ha lägret samtidigt som, och på samma plats, som de andra barn- och ungdomsgrupperna. En hel del aktiviteter kommer vi att göra gemensamt, andra saker för oss själva.
Precis som under hösten kommer vi att vara vid vår Mulleplats de flesta gångerna. En del gånger kommer vi att vara på andra platser som passar bättre för de aktiviteter vi ska ha just då.

Planeringen ser ut så här:
V 3 - skridskoåkning tillsammans med de andra barngrupperna i föreningen. Is är beställd!
v 5 - vinteraktiviteter. Skidåkning, pulka, skridskor (allt beror på vädret)
v 7 - Lokalavdelningen ordnar "Lilla Vasaloppet", vi åker skidor!
v 9 - Orienteringsintroduktion
v 13 - Orienteringslekar
v 15 - vandring med orienteringstema & lekar
v 17 - kvällsträff,
v 19 - familjeträff, lokalavdelningen har aktiviteter för alla medlemmar
v 21 - läger

Så mycket kan hända på vägen, så mycket annat kan dyka upp. Saker som är viktigare, saker som är intressantare, saker som är roligare.
Så, som vanligt - planeringen ändras om vädret, barnen eller något annat får oss på andra tankar...

Sammanfattning

En liten sammanfattning av höstens träffar, nu innan vi går in i det nya året.

Vårt viktigaste mål var att få barnen att känna att vi var en grupp, vi fick ju med ett par nya Mullebarn och en ny ledare efter sommaren.
Vi hade också som mål att låta barnen uppleva mer friluftsliv än de gjort tidigare.

Vi har haft en hel del lekar och övningar för att bygga upp och stärka gruppkänslan. Vi har också pratat om och "lärt känna" Mulles vänner; Laxe, Nova, Fjällfina, Skrinna, Lagge

Sen har vi levt friluftsliv. Vi har försökt "vara på läger". Mulleläger, men uppdelat på flera mindre etapper.
Vi har:

• vandrat
• åkt skridskor
• pratat om packning
• lagat mat ute
• bakat magbröd
• haft lägerbål (på kvällsträffen)
• surrat & sågat

En bra början, tycker vi.
Nu kan vi ju alla delar av ett läger, så nu är det bara att göra alla dessa saker samtidigt, så blir det ett läger!
Till våren ska vi åka på läger på riktigt!

Terminsavslutning

Stormen Sven rasade i två dagar, men sen lugnade det ner sig och det blev Mulleväder igen.
Höstens sista Mulleträff blev i fint väder. Någon minusgrad, gnistrande snö, strålande sol. Kan det bli bättre?
Vi gick på en liten vandring och spårjakt.

Massor av spår blir det efter glada Mullebarn.

Vi hittade en liten backe, en jätterolig backe! En lång stund klättrade barnen uppför och åkte nerför. Långsamt upp och fort, fort ner!

En liten titt in den gamla Brytstugan där man förr i tiden bearbetade linet. Spännande!
Sen var vi fikasugna, så fika fick det bli!

Vandringen fortsatte. Någon sprang, någon skuttade, någon kröp (och försökte rulla snöklot) medan ytterligare någon annan bara gick. Alla upplevde vi rundan på vårt eget sätt.

Vi kom fram till en brant. Om det inte varit för alla träd som växte i backen, hade man blivit riktigt sugen på att åka skidor där. Hmmm, kanske Fjällfina fanns i närheten?
Vindivil! ... Vindivil! ... Vindivil!
Nej, inget svar, inte från Fjällfina, men en liten fågel kvittrade glatt alldeles nära.
Lite besvikna klättrade vi nerför branten - och se; en bäck!
Laxe då, finns han här?
Bubbeliååå! ... Bubbeliååå! ... Bubbeliååå!
Nej, ingen Laxe heller. Men det porlade fint, och om man lyssnade riktigt noga så kunde man nog höra att det bubblade också.

Vi fortsatte längs en spång, över en äng och plötsligt var vi på vår Mulleplats! Men oj, vad stökigt där var. Det var Sven, stormen Sven (och kanske också Simone) som skräpat ner nå´t förskräckligt.
Våra trefötter stod kvar oskadda, och vår koja. Men det låg grenar, kvistar och ett par träd på marken.

Hej kollikok! ... Hej Kollikok! ... Hej Kollikok!
Mulle var inte heller i vår skog idag.
Men en härlig Mulleträff hade vi.

Nu tar vi jullov och träffas igen till våren.
Till dess har vi beställt både skridskois och skidsnö!

Mulle i mörker

Vi samlades i mörkret för att ha kvällsMulleträff. Barnen var ordentligt uppspelta.
Utrustade med reflexvästar och ficklampor (för att SE och SYNAS) gav vi oss ut på en liten, kort reflexvandring i mörkret.
Efter några hundra meter kom vi till förskolan  "I Ur och Skur Storkboet", vars uteplats vi fått låna i kväll. Där brann redan elden. Vi tittade i vindskydden, ställde av oss våra väskor och gick sedan på upptäcktsfärd.

Efter en liten stund samlades vi runt elden för att mysa och grilla korv. Då hörde vi något från skogen.
Hej kollikok!
Vi lyssnade igen, och jovisst var det så:
Hej kollikok!
Mulle kom och hälsade på!
Mulle pratade om skogen om stjärnor, om mörker, om mörkrädsla. Hen berättade en underbar historia om Stora och Lilla björn som fick oss att tänka på mörkret på ett lite annat sätt.

När vi ätit oss mätta på korv lekte vi sardinburken i mörkret. Spännande!
Alldeles för snart var det dags att avsluta och bege oss till väntande föräldrar.

Skridskoåkning

En gång om året hyr vår lokalförening en ishall i några timmar. Alla medlemmar är välkomna!
Idag var det dags för vår årliga skridsoåkarkväll, och vi hade en Mulleträff inbokad i ishallen.

Två timmars härlig åkning.
Största delen av tiden hade vi fri åkning, men två små aktiviteter lade vi in med vår Mullegrupp. Givetvis var alla andra barn som ville, också välkomna att vara med.

Vi byggde en teknikbana.
Koner man skulle åka slalom mellan, rockringar - dem åkte man ett helt varv runt,

och slutligen en "ta fart"-sträcka som avslutades med en stoppkon. Här skulle man tvärnita, utan att välta ner ärtpåsen som låg ovanpå.

Barnen fick åka så många gånger de ville.
Det var också lätt att anpassa banan efter varje barns nivå. Om man var nybörjare kunde man hålla i en kon medan man åkte, de som var riktigt duktiga kunde åka baklänges eller med en ärtpåse på huvudet.

"Kom alla mina skridskobarn" lekte vi sedan. Vi fick åka som Mulles kompis Skrinna "Hej Pirrisnurr" säger hon. Vi åkte som örnar, som Mulle, som Nova, som Lagge och vi krälade som ormar.

Alla barn som varit med fick ett Skrinnamärke. Skrinnamärkena kan man sy fast på Mullepåsen, en väska eller en lägerfilt, kanske?

Vi har en fin sjö nära där vi alla bor. Och jag tror att alla Mullebarn blev sugna på mer åkning. Man såg tydligt att även de som aldrig åkt tidigare blev säkrare och säkrare för varje skär de tog.
Nu håller vi tummarna för en härlig skridskovinter.

Att surra, såga och höstmysa

Temat för dagens träff var "surra & såga".

Vi träffades på vårt vanliga Mulleställe och promenerade ner till Mullekojan. Där började vi med att fika. Som vanligt hade Mullebarnen 1000 saker de ville berätta. Så härligt att höra och se dem dela med sig av sina tankar och erfarenheter!
I slutet av fikastunden tog vi fram denna:

Vad kan det vara?
Efter många förslag och tankar och en del hjälp av oss ledare kom barnen fram till att det var en trefot i miniatyr. I den kan man hänga en gryta, ställa den över elden och laga mat!
Wow, vad smart!
Flera av Mullebarnen har gått på en "I Ur och Skur-förskola" och där hade de ibland använt sig av en trefot när de lagade mat ute.

Vi plockade fram sågar och snöre och släppte sedan barnen fria. Vilken aktivitet!

Sågarna gick varma. Hjälps man åt går det jättebra (vilken bra samarbetsövning det blir, men det tänker ju inte barnen på, de bara gör det).
Här hjälps två av barnen åt att såga av en stock som låg i skogskanten. Delarna blev perfekta sittplatser till vår fikaplats.

Några av barnen ville surra. En hel massa trefötter blev det. Dem jämförde vi i storlek - hur många barn kan man få plats under en trefot? Ja, det beror ju på hur långa pinnar man använder! Kan man använda dem till något annat än att laga mat? Självklart! Om man fyller på med snöre eller pinnar runt om blir det en fantastisk koja!
Om man gör en liten trefot (eller flerfot) och vänder den upp-och-ner och hänger den i ett träd så har man en perfekt kläd- eller väskhängare.
Pilbågar och andra lekredskap kan man också tillverka av pinnar och en bit snöre.

Tiden idag gick väldigt fort och vi kände inte oss klara med att surra och såga när vi var tvungna att återvända till väntande föräldrar.
Men vad härligt - vi kan ju surra och såga fler gånger!

Äventyr

Idag var det familjedag med äventyr. Eller "Äventyrliga familjer" som det också kallas.
Under förmiddagen kunde man välja mellan flera olika aktiviteter, såsom:

• joggning 3-30km
• vandring 6 km
• cykling
• trädklättring (en arborist var där och hade riggat linor i ett träd)
• lek, pyssel,
• vandring med mindfullness-tema

Ser ni, högst upp i trädet hänger en 6-årig Mulletjej.
Hon har klättrat helt själv!
 

Alla aktiviteter slutade på samma ställe där vi gemensamt lagade och åt lunch.
Vår Mullegrupp hade en Mulleträff efter maten. Denna gång fick även familjerna vara med.
Vi gick en liten runda tillsammans, följde en bana med orienteringsskärmar som fanns upphängda. (En liten introduktion i orienteringens värld; leta efter en skärm - gå till den.) Vid några av skärmarna fanns uppgifter som vi utförde.

Vid en av skärmarna fanns "Hämta-dikter". Varje Mullebarn fick en hämtadikt och en vit duk. De läste dikten tillsammans med sin familj och letade upp de saker som stod. Sen läste vi upp dikterna för varandra och tittade på varandras fynd.

En liten groda ville också vara med, hen hoppade upp och satte sig bland våra fynd.

På ett ställe lekte vi sardinburken. Medan vi väntade på att de första skulle gömma sig passade vi på att lära föräldrar och syskon några av "våra" sånger, Fika-sången och Vinka med tårna.

Vid en kontroll hittade vi bilden av Mulle och hans kompisar. Vi pratade lite om vad kompisarna hette, var de bor och hur man kallar på dem. Sen lekte vi Trädbytarleken med Mulle och hans vänner som tema, dvs "byt träd som Mulle!" då skuttar barnen mellan träden medan de säger Hej Kollikok!

Heldagsmulle vid sjön

Vi vaknade upp till ännu en dag med fantastiskt Mulleväder.
Strålande sol, härligt sval höstluft.

Idag skulle vi laga mat, och vi började med det redan på parkeringen. Barnen fick vars en påse med mjölblandning, vi hällde i vatten och de fick knåda degen i påsen. Sen hängde vi påsen i ett snöre runt halsen. Innanför tröjan! Vi skulle göra magbröd!

En lagom vandring ner mot sjön, längs vägen hängde bilder med ledtrådar. Barnen stannade, tittade, funderade, resonerade. Vi såg bilder på bävrar, sjöstjärnor, räkor, krabbor, strand, en fors, och även några bokstäver. Det var roligt att höra deras resonemang.
Mycket bilder på Laxe-miljö! Undrar om bokstäverna kan sättas ihop till ett ord. Kan det bli Laxe? Vilka bokstäver har vi? L - A - X - E. Jaaaa, ledtrådarna ska bli LAXE!!!

Nu var vi ordentligt fikasugna, så direkt vi kom ner till sjön satte vi oss och fikade. Under tiden fick barnen höra sagan om Laxe.
Vi kallade på Laxe; Bubbeliååå! men ingen Laxe kom.
Sen följde en stunds lek i sjökanten. Vi håvade, plaskade, geggade, hoppade, skuttade.

Några av magbrödsdegarna hade nu jäst jättemycket, så vi började baka dem.

Resultatet blev små, platta bröd. Några barn gillade dem, andra inte. Men det gjorde inget om man inte ville äta det, vi hade ju mer mat!
Förra gången frågade vi barnen vilken som var deras favoriträtt och en stor majoritet svarade Tacos, så det fick det bli idag.
Till det hade vi morot som barnen själva fick skala.

Om ett tag är det dags att få börja hantera kniv, och det är ju så, att hanteringen av morot & potatisskalare är väldigt likt sättet att hantera täljkniv & pinne. En bra början, alltså.

Ett av barnen hade med sig smet till krabbelurer, vilken efterrätt!
Mätta och belåtna plockade vi ihop våra saker och lekte lite till, bl.a. byt träd (fast vi använde pinnar vi stuckit ner i sanden).
Sen var det redan dags att gå tillbaka. Tiden går fort när man har roligt.

På vägen tillbaka tittade vi på en orm som blivit överkörd. Spännande.
Längs vägen fanns också en stor grop. Vi fick plats där, allihop. Hur har den bildats?
Vi pratade också om hur man skulle rita på en karta för att visa att det är en grop. Viktigt att kunna om man ska rita en skattkarta - eller leta efter skatter (eller kanske orientera?).

Mulles vänner

Mulle har nog haft fest!
Alla hans vänner har nog varit här och hälsat på!
Så har de lämnat små ledtrådar till oss så vi skulle veta att de har varit här.

Funderingarna och tankarna var många under dagens Mulleträff.
Och tänk, små tecken och ledtrådar från Mulles vänner hittade vi lite överallt.

Det började med att vi hittade en skidstav i den branta backen. En skidstav, här? Det måste vara Lagges! Lagge är Mulles kompis. Han är riktigt duktig på att åka skidor!

En liten bit bort hittade vi ett stort blått tyg. Wow, kan det vara Fjällfinas, kanske? Om man tar på sig det såhär så liknar det precis Fjällfinas blåa, fina kjol (fast i fjällen kallas det kolt).
Kanske är Fjällfina kvar här i närheten? Vi kallar på henne!
Vindivil! Vindivil!
Varför säger hon så? Jo, hon bor i fjällen där det nästan alltid blåser. Hon älskar vinden.
Vindivil!

Ingen Fjällfina i vår fina skog idag, vi fortsätter ner mot vår Mulleplats.

Men, titta där, vad är det? En hjälm... en skridskohjälm!
Mulles skridskoåkande vän Skrinna verkar ha varit här. Vi kallar på henne också
Hej Pirrisnurr! men inte heller Skrinna var kvar i vår skog.

En liten bit längre fram hittade vi en simfot. Kan det kanske vara Laxes? Men Laxe använder ju inte simfötter, han simmar ju så bra ändå. Han kanske bara lånade den?
Laxe är den av Mulles vänner som bor i vattnet. Sjöar, åar, bäckar.
Bubbeliååå! Bubbeliååå! Bubbeliååå!

En stjärna hängde på en gren. Har Mulle ännu fler vänner som ville ge oss ledtrådar om sin existens? JA, visst har han det! Mulle har en kompis i rymden, hon heter Nova. Nova städar i rymden, precis som Mulle städar i skogen, Laxe i vattnet och Fjällfina i fjällen. Det är ju faktiskt lite tråkigt att vi människor inte kan hålla reda på våra saker.
Kosmohoj!
Kanske Nova hör oss, det hade varit väldigt spännande att få träffa henne och fråga hur det är i rymden.
Inget svar.

Men i kojan ser vi att de minsann måste haft fest. De har ätit av tårtan vi gjorde förra gången, det syns tydligt.

Lite fika och sedan lek.
Bygga koja, hoppa hage, "svärda" - tänk vad mycket roligt man kan ha med pinnar.
Två lekar, anpassade för att ha med våra nya kunskaper om Mulles vänner blev det också.
- Kom alla Mulle barn! (Som vem då? Som Fjällfina!)
- Byt träd! (När ni byter ska ni hoppa på ett ben/ simma som Laxe/ flyga som en fågel.)

Lite förväntningar inför nästa gång hann vi också med att bygga upp. Då ska vi träffas på ett annat ställe, vid en sjö, vara ute hela dagen och t.o.m. laga vår egen mat! Spännande!

Höstens första Mulleträff

Äntligen var det dags att träffas igen!
Höstens första träff hade vi tänkt ägna åt två saker.

1. att lära känna varandra inom gruppen, vi har några nya barn och en ny ledare. Dessutom har vi alla haft en lång skön sommar sedan vi träffades senast och behövde kanske fräscha upp minnet om vad hur och var vi brukar vara och göra...

2. vår andra planerade aktivitet var att prata om packning. Vad man ska ha med sig, hur man ska packa osv. (Titta här för att se vad vi pratade om!)

Vi upptäckte efter en stund att vi nog varit något överambitiösa i vår planering. Barnen ville prata och berätta, både om Mulle, Mullegruppen, vad vi gjort och hur vi brukar göra. De var också väldigt talföra vad gäller packning, vad man bör ha med sig och hur man kan/bör/ska packa.
Samtidigt ville de inte alls sitta stilla och prata och lyssna. De ville fika och leka!

Vi påbörjade en lek där de skulle hitta pinnar i olika längder.
- en pinne lika lång som du själv
- två pinnar lika långa som dina armar
-...
Tanken var att bygga flera små pinn-Mullebarn som kunde ligga och visa Mulle att vi varit där.
Efter en stunds letande och mätande fick vi dock avbryta och ge upp. Myror har "invaderat" vår Mulleplats, de har gjort både nya myrstackar och nya myrstigar överallt! Och de var ettriga, riktigt ettriga. Dessutom var vi ju så fikasugna.

Parallellt med letade och mätte pinnar tog vi fram tyger. Barnen fick välja vars ett tyg som vi ska sy packpåse av.

Sen var det dags för fika!
Alltid lika mysigt. Vi hittade ett ställe utan så många myror. Fikade, pratade lite.
En av ledarna hade med sig en gigantisk röksvamp som hon hittat. Den fick vi känna på. Häftigt!

Vi gjorde en Mulletårta av svampen. En tårta till Mulle om hen kommer förbi.
Tårtan la vi i Mullekojan.

Tiden går fort när man har roligt, och vi hann inte leka så mycket som vi ville. Några barn började bygga en ny Mullekoja, den får vi fortsätta med en annan gång...

Höstplanering

I tre år har vi träffats. Mullebarnen har fått upptäcka naturen. Vi har tittat, lyssnat, luktat och smakat. Nu tänker vi att det är dags att ta ett steg till.
I höst har vi planerat att vi mer och mer ska börja leva och uppleva friluftsliv.
Vi kommer att träffas i stort sett varannan vecka under hösten, en del gånger på vår trygga Mulleplats, en del gånger på andra platser.

Höstens plan ser ut så här:
v 35; Lära känna varandra, prata om packning
v 38; Mulle & Mulles vänner, en liten vandring
v 39; Heldag, matlagning, vi tittar på och upplever sjön & vatten
v 41; Lokalavdelningen ordnar "Äventyrliga familjer" för alla medlemmar
v 43; Bygga, surra (& kanske såga)
v 45; Elda, värme, brand. Säkerhet
v 47; Kvällsträff med lägereld
v 49; Avslutning

Som vanligt kommer vi inte att följa denna planering om något annat, mer intressant, dyker upp. Kanhända vill barnen upptäcka något annat än det vi planerat, kanske ställer vädret till det för oss. Som sagt, det här är vår planering, vår idé om vad vi tänkt göra. Kanske gör vi detta, kanske något annat. Det får vi se....

Skogscafé & kåsarace

Ett par gånger om året ordnar lokalavdelningen skogscafé.
Då bjuds det på fika i skogen, några (barn-)aktiviteter ordnas och alla grupperna lägger en träff i anslutning till detta.
Idag var det skogscafé, och för de grupper som ville; även läger.

Vi hade bestämt att bara ha vanlig Mulleträff, men alla de andra grupperna (som har äldre barn) skulle övernatta.
Några skulle sova i tält, de största byggde vindskydd.
På skogscaféet bakade man bullar över öppen eld, på Muurikkorna, barnen fick tälja, de mindre med potatisskalare, de äldre med riktig kniv och även måla på sandpapper.

Vår grupp gick iväg en bit upp i den vackra skogen.
Idag hade vi med en "ny" vuxen. Maria, som ska vara ledare tillsammans med Ulrika fr.o.m. hösten. Ett par nya barn hade vi också, de kommer också att vara med i höst.

Vi samlades runt "bordet" och tog fram Mullepåsen. Barnen kände, klämde och gissade vad som kunde vara däri. En kåsa - det var de överens om. Men där var en sak till. Det var lång, smal, räfflad, ganska lätt. Kunde det vara en termos? En sladd? En ficklampa? När vi öppnade påsen såg vi att det mycket riktigt var en kåsa - och en tvättlina (nyköpt, därför hårt lindad).
Vad kan man göra med de sakerna?

Efter en del diskussioner kom vi fram till att man kunde hänga kåsan på linan. Man kunde skicka kåsan mellan sig - t.o.m. utan att röra kåsan, det räckte att luta linan och skaka lite med den.
Vi band linan mellan några träd, hängde på kåsan och ytterligare några kåsor och hade en färdig kåsaracebana!
Barnen trädde kåsorna längs linan, några stora Frilufsare kom förbi och de provade tillsammans med våra Mullebarn. Sen hällde vi vatten i kåsorna. Kunde man trä kåsan längs hela banan utan att spilla?

När vi provat själva en stund gick vi runt till de andra grupperna och bjöd in dem. Det var ett gäng stolta Mullebarn som visade sin bana och tittade på när de stora barnen provade.

Lite fika och en avslutningssång, sen var det dags att gå hem.

Nu ska vi ha Mullesommarlov och sen kör vi igång till hösten igen

Mullevandring & allemansrätt

Efter förra träffens lyckade "upptäcktsfärd på nya marker" träffades vi idag på ett nytt ställe.
Vi gav oss ut i skogen. För att komma närmaste vägen ut i skogen var vi tvungna att gå rakt igenom en trädgård. Är det ok? Får man gå igenom andras trädgårdar?
Barnen var fullt medvetna om att man inte får gå igenom trädgårdar utan att fråga först. Vilken tur att vi hade frågat!
En liten introduktion till den svenska allemansrätten!

Väl i skogen gick vi över stock och sten, ibland på stigar ibland inte. Några barn, som hade shorts på sig upptäckte att det inte var så skönt. Man river sig på benen! (Mamman fick all skuld - det var hon som tagit fram shortsen.) Vi kom överens om att det i fortsättningen var bra med långa byxor, oavsett väder.

I skogen hittade vi en fin lägerplats, här satte vi oss. Vi kallade på Mulle, och - tänk - ett av barnen såg plötsligt Mulle en bit bort. Underbart!

Mulle berättade att hen var på väg till bokskogen för att äta lite bokblad, de är ju så goda nu på våren!
Mulle berättade också att hen legat och tittat på en citronfjäril som flög omkring. Vi fick en härlig stund tillsammans med Mulle och vi fick lära oss massor om just citronfjärilar. Vad de äter, hur de äter, hur de parar sig, hur de övervintrar. Vi fick också lära oss att citronfjärilslarverna bara äter blad från Brakved, därför lägger honan sina ägg på just Brakved.
Mulle hade med sig små, små plantor av Brakved som vi kunde få och plantera i våra trädgårdar för att vi skulle kunna skapa "hus" åt citronfjärilar. (Man får aldrig gräva upp plantor med rötterna utan att fråga markägaren, (allemansrätten igen)

När Mulle vandrade vidare mot bokskogen och de goda bladen satte vi oss och fikade. En av ledarna hade med sig några kvistar bokblad som vi fick smaka. Tjurarna hade dragit ner dem från träden, så därför kunde vi ha hela kvistar, man får ju inte bryta kvistar från träd (allemansrätt ännu en gång).

Efter fikastunden vandrade vi vidare. Vi lekte harmamman.
Tänk vad svårt det var att hitta kompisarna, trots att de var jättenära!

Slutet av vår vandring gick längs bäcken, vi såg bl.a. denna fantastiska bro/spång/övergång, som barnen givetvis ville testa. Vi lovade dem att de skulle få göra det, när de var strövare...

Efter en liten stund kom vi fram till ravinen. Där väntade föräldrarna för en gemensam grillstund. Mysigt!

Som vanligt kan man sammanfatta träffen som:
En härlig dag med fantastikt väder och underbara Mullebarn.

Ändrade planer - blev underbart!

Ännu en Mulle dag med fantastiskt väder!
Tidigt i morse var det bara +2 grader, men temperaturen hade hunnit stiga en hel del innan vi skulle ut med Mullebarnen.
Eftersom våren varit så sen har vi ändrat våra planer ännu en gång.
Vi hade bestämt oss för att ge oss av från vår trygga Mulleplats och upptäcka nya platser.

Dagens mötesplats blev vid Hemmestorps Mölla, vid storkhägnet. Vi hade hoppats att vi kunde få vara med vid matningen av storkarna, men de skulle inte matas förrän senare under dagen.
Vi blev uppmanade att vara väldigt försiktiga så vi inte skrämde storkarna då några av dem ruvar och inte ska bli skrämda så de överger äggen.

Sju skuttiga och spralliga Mullebarn smög försiktigt bort över ängen för att ställa sig tyst och stilla och titta och lyssna på storkarna.

Jättespännande! Vi tittade länge och väl medan vi småpratade lite om storkar, om vad de äter, hur de låter (varför fåglar i allmänhet låter), att de flyttar på hösten och ibland flyger ända till Afrika!
Vi pratade också lite om varför man har storkhägn, att storken var i stort sett utrotad i Sverige för ett antal år sedan.

Sen smög vi bort från storkarna och tog våra ryggsäckar. Några svalor hade byggt bon under hustaket, och vi smög för att titta på även dessa. Vilka fantastiska bon de byggt, de såg jätteroliga och fina ut!
Sen behövde benen (& barnen) springa och skutta lite.
Vi pratade om varför det heter Hemmestorps Mölla. Vad är en Mölla? Barnen har ju tittat på Möllan i Östarp. Någon stor väderkvarn kunde vi ju inte se, det var ju lite konstigt - hade den kanske blivit riven?
Klingavälsån rinner genom gården och delas upp i två strömmar där man, i den ena strömmen, en gång haft ett vattenhjul. Spännande med både vindkvarnar och vattenkvarnar, som faktiskt utför samma arbete.

Vi följde vägen bort från gården. Genom en allé. Allé är ett fint ord och en fin sak!
Där fanns en bro vid sidan av vägen. Konstigt.
Vi satte oss på bron och funderade över olika saker.

-Varför är där en bro bredvid vägen?
-Varför hänger där konstiga saker på eltrådarna (kraftledningen)?
Efter lite diskussioner (och några ledtrådar från oss vuxna) kom barnen fram till att det brukade vara översvämmning på vägen, och att de konstiga sakerna som hängde på kraftledningen är till för att inte storkarna ska flyga in i dem och dödas.

Efter ytterligare en bits skuttande hittade vi järnvägsspår. Mitt i ingenstans - varför? Jo, här har den gamla järnvägen gått. Järnvägen mellan Sjöbo och Veberöd. Nuförtiden kör vi ju bil mellan de orterna. När vi höjde blicken såg vi faktiskt vägen där bilarna körde.

Lite lekar och sen var det fikadags. Medan vi satt och fikade kom en glada glidande över våra huvuden. Den var nära oss. Så stor, så fin. En rovfågel som förmodligen letade efter något litet djur att äta. Kan den äta oss?

På vägen tillbaka stannade vi till vid strömmen och kallade på Laxe. Han var inte där. Men där var en stentrappa ner till vattnet. Vad har man använt den till? För att bada? Hämta vatten? Skölja saker?

Sammanfattningsvis kan vi säga att det blev en dag med mycket kulturhistoria. Sju underbara Mullebarn i underbart Mulleväder.

I ledarsnacket efteråt kom vi fram till att det nu är dags att "överge" vår trygga Mulleplats. Nu ska vi börja upptäcka nya platser häromkring! Givetvis kommer vi att återkomma till Mulleplatsen och Mullekojan då och då.

Vårtecken

Morgonen började inte bra.
En av ledarna vaknade med feber. Eftersom vi bara är två ledare var alternativen att hitta någon annan vuxen som kunde följa med eller att ställa in dagens Mulleträff.
Ett snabbt sms till alla föräldrar och några minuter senare var problemet löst. En mamma följde med!

Som vanligt hade vi bokat in en dag med bra väder. Några plusgrader och strålande sol - härligt!
Glada Mullebarn skuttade ner till vår Mulleplats.

Vi började med att kalla på Mulle, men tyvärr var hen inte i närheten.
Mulle brukar ju skicka med oss ett uppdrag, så vi tog fram Mullepåsen. Kände, klämde och beskrev vad vi kände.
I Mullepåsen låg ett förstoringsglas.
Vi pratade om vad man använder ett förtoringsglas till, och VEM som använder ett sådant. Detektiven, förstås!

Så idag skulle vi vara detektiver, vår-detektiver! Vi gav oss ut på jakt efter vårtecken.
Under löven hittade vi några blomblad som var på väg upp, i övrigt inte några nya växter.
Men myrorna i vår stora myrstack hade vaknat! Massor av myror!
Hundra tusen miljoner? Eller ännu fler?

Vi gick ner en bit i hagen och lekte några lekar; gnistan och ormen byter skinn.
Då upptäckte barnen en övergång över staketet och en spång bortåt.
De blev nyfikna och ville gå på upptäcktsfärd. Klart att vi skulle!

Vi hämtade våra väskor och gick iväg över staketet, längs spången, över ytterligare ett staket, över den lilla ån, uppför en jättebrant backe.
Där hittade vi en underbar fikaplats i skogskanten.
Vi fick sällskap av ett fint litet vårtecken, Maria nyckelpiga!

Efter fikapausen lekte vi lite till, bl.a. skogshuggarna, innan vi så sakta började gå mot parkeringen. Vi tog ett annat håll, och fick se spännande saker.
Ett träd med en nästan vriden stam. Titta, den ser ut som en fisk som simmar upp mot himlen! Är det kanske en gädda?

Nöjda och glada skildes vi åt på parkeringen. Vilken tur att det blev Mulleträff idag, den upplevelsen vill vi inte vara utan.

 

Mulle, fåglar och krabbelurer

Strålande sol, vindstilla och 2-3 minusgrader.
Underbart Mulleväder!

Ett gäng glada Mullebarn travade iväg till skogen.

Vi började som vanligt med att kalla på Mulle. Och WOW, idag fick vi svar! Plötsligt dök Mulle upp och vinkade till oss. Han/hon/hen kom närmare, stannade till och tittade på oss genom en kikare innan hen kom ända fram till oss och pratade.

Mulle hade suttit och tittat på fåglar. Nu pratade vi lite om olika fåglar, om flyttfåglar och stannfåglar. Mulle berättade om sina vänner fåglarna som hade svårt att hitta mat så här på vintern. I sin väska hade Mulle solrosfrön, sådana älskar fåglarna. Vi fick titta på de stora, randiga solrosfröna och sen också smaka skalade solrosfrön som Mulle hade med sig. "De smakar som skorpor!" sa ett barn.
I väskan hade Mulle också en stor fin fågelbok, en bok där man också kan lyssna på fåglarnas läte!
Vi fick titta på en bild av en talgoxe, och även lyssna till hur talgoxen låter. Och tänk, i trädet en bit bort satt en riktig talgoxe och sjöng. Den sjöng likadant som den i boken gjorde.

Några andra fåglar tittade och lyssnade vi också på.
Vi sjöng en fågelsång tillsammans med Mulle innan Mulle gick vidare.

Eftersom det är våffeldagen på måndag skulle vi göra krabbelurer idag. Vi plockade fram stormköket och lät barnen titta och fundera över hur det skulle användas. När vi listat ut det fick vi hjälp av en snäll mamma som följt med idag bara för att hjälpa oss att grädda krabbelurerna (det är också hon som hållit i kameran).
Medan vi lekte gräddade hon krabbelurer.

Skogen och hagen var täckta av snö, men barnen lyckades hitta en lerpöl som några av dem i stort sett badade i. (Tur att alla föräldrar har tvättmaskin...)

Efter fikastunden var det dags att ge sig tillbaka till parkeringen och väntande föräldrar. Vi var nog överens om att detta var en av de mysigaste Mulleträffar vi haft.

Krabbelurerna var jättegoda och jag lovade Mullebarnen att lägga ut receptet här:

1,5 dl socker
4,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 tsk vaniljsocker
2 ägg
1,5 dl mjölk

Vispa ihop alla ingredienser.
Grädda (i klickar) på stormkök eller stekjärn i lite matfett.
Räcker till ca 15-20 krabbelurer.

Människospår i naturen

En solig men ack så kall och blåsig dag i Mulleskogen.
Enligt planen skulle vi leta efter vårtecken idag.
Men med tanke på att det är 0-gradigt ute ändrade vi de planerna och bestämde oss för att leta människospår i naturen istället.
 
Vi kallade på Mulle, men hen var inte i närheten och hörde oss inte.
Som tur är så har ju Mulle gett oss ett uppdrag i uppdragspåsen varje gång, så vi tog fram den och kände och klämde.
Barnen börjar bli vana vid att beskriva vad de kan känna. Tungt - lätt, hårt - mjukt, kantigt - runt...
I påsen hade Mulle lagt en sko. Med lite hjälp kom barnen fram till att vi skulle leta efter människospår.
Till en början var barnen väldigt låsta vid att vi skulle hitta fotspår efter människor (till stor del var det vårt fel då vi, förutom skon, inledde med att prata om den gången vi letade djurspår i snön).
Men efter att vi pekat ut staketet som står bara några meter från vår samlingsplats och vi gemensamt konstaterat att det var människor som ställt ut det så fick de upp ögonen för andra människospår än fotspår.

Vi gav oss ut på en liten promenad för att vara spårdetektiver. Och - oj - vad de kunde hitta spår!
Först kom vi fram till vår koja, den är ju gjord av människor!
Lite längre upp i skogen stod en stol, givetvis en människa som ställt/slängt dit.
En avloppsbrunn - det luktad bajs lång väg, usch!
Vi pratade lite om vår granskog som planterades för ca 40(?) år sedan, men det var inte lätt att förstå sig på...
Vår plan var också att titta på stengärdsgårdar, men så långt hann vi inte på vår promenad.

En liten lek - skogshuggarna - innan fikapausen.
Efter fikapausen gick vi tillbaka till vår Mulleplats där vi lekte lite fritt, barnen hittade röda bär som de undrade om man kunde äta...
Innan vi avslutade för dagen introducerade vi ännu en lek. Denna gången var det "Gnistan" där man behöver koncentrera sig för att lyckas. En bra lek att leka när man behöver samla ihop gruppen.

Nu hoppas vi att det är lite mer vår nästa gång vi träffas, så vi kan leta lite vårtecken då...

Utvidgade vyer

En väldigt liten skara Mullebarn var vi idag.
Liten, men naggande god, brukar man väl säga?
Att det inte var så många barn gjorde ju att vi ledare hade mer tid till varje barn.

Vi gick som vanligt till vår Mulleplats. Barnen hade sett fram emot att få se hur fina färgerna var som vi målade på snön förra gången. Men de var ju inte kvar! Konstigt...
(Vi vuxna minns att det både töat och regnat sedan vi var där, men det gjorde inte barnen.)

I Mulles uppdragspåse låg idag boken om knoppisar, så vi gav oss ut på knoppisjakt. Tittade på våra träd, jämförde med bilderna i boken. Funderade över vad det skulle bli av knoppisarna sen. Blad, kom vi fram till.

Vi gav oss iväg på en liten upptäcktsfärd, bort från den "trygga gamla Mulleplatsen".
Klättrade över en stätta för att ta oss över staketet, balanserade på en spång, klättrade - som bergsbestigare - upp för en brant backe.
Spännande!

Där uppe hittade vi en liten björkplantering där alla träd var fällda. Det gav oss direkt anledning att leka skogshuggarna. Barnen tyckte att det var en jätterolig lek och vi lekte den igen och igen och...

Efter en mysig liten fikapaus fortsatte vi vår upptäcktsfärd. Vi gick längs skogskanten - många stora, gamla, knotiga, vridna, skadade och fallna träd fanns där. Och ...  vad tungt det var att gå över snötäckt äng...

På vägen tillbaka passerade vi en bäck. Utan is. Varför var där ingen is på den? Var vattnet varmt, kanske? Nej, det var det verkligen inte - det var jättekallt!

Spår i naturen, del 2

Förra Mulleträffen, när vi letade spår efter djur (läs mer i förra inlägget), tvärstannade plötsligt några av barnen och pekade och hoppade.
- Titta vad många spår!!!
- Wow!!!
Vi ledare såg "bara" det här:

En massa dropp från träden och vi förstod inte alls vad som var så fantastiskt med det, förutom att det förstås var ganska vackert...

Så vi ställde frågan
- Vad tror ni att det är för något?

Aldrig kunde vi väl ana vad svaret skulle bli.
DET ÄR EN IGELKOTT SOM HAR RULLAT SIG!!!

Ja, tänk vad olika man tolkar det man ser efter sina egna referensramar.

Spår i naturen

Minus 5 grader, gnistrande snö, lite sol. Sämre kan man ha det.
Är man dessutom tillsammans med ett gäng glada Mullebarn, i skogen där inte vinden kommer åt - då är det riktigt härligt!

Efter ett nästan 2 månader långt uppehåll (om man räknar bort familjeträffen i mellandagarna) så valde vi att mjukstarta på vår vanliga mulleplats.
Dagens uppdrag från Mulle var att leta efter spår efter djur. Vi tittade lite i en bok på olika spår och gav oss sen ut på spårjakt. Snabbt hittade barnen ett spår som de följde.

Vad kunde det vara för ett djur?
Nu fick vi vara lite kluriga, lite detektiver...
Hare? Nej, de springer ju inte så - de gör ju spår som är 1-1-2!
Rådjur? Ja, kanske...
Men - när vi kom fram till fårstängslet såg vi att djuret inte hoppat över utan sprungit under/genom. Alltså inget rådjur. Något mindre.
Kanske en katt, eller nå´t annat?

Inne i hagen hittade vi spår vi kände igen. Både rådjur och hare hade sprungit där. Och var det inte ett älgspår vid myrstacken?

Dags att göra egna spår!
Hur ser förresten ormspår ut?
Några barn ritade ormspår i snön, några blev ormar själva.
Vi provade att leka "ormen byter skinn".

Efter fikapausen, som blev ganska kort pga kylan, gjorde vi mer spår.
Barnen fick vars en sprayflaska med färg i - så målade vi i snön, och lite på träden.
Fantastiska bilder blev det, några spår de hittade blev ifyllda med färg för att de skulle synas bättre.



Lite av färgen hamnade också på kläderna, och ett och annat färgstänk i ansiktet på någon...
Tänk er själva hur det går om det står fem Mullebarn runt ett ganska smalt träd och sprayar på stammen...

Vi hade en underbar dag!
Ett av Mullebarnen blev riktigt arg när pappa kom för att hämta - då vet man att de haft kul!

Vårplanering

När vi planerade vårens aktiviteter kom vi fram till två huvudmål.

Utvidga våra vyer

Under våren kommer vi att försöka vidga våra vyer. Barnen är väldigt trygga på vår Mulleplats och vi tycker att det är dags att börja upptäcka naturen runtomkring. Vi kommer fortfarande att ha Mulleplatsen som utgångspunkt för våra träffar och samlas där varje gång, men sen kommer vi, vissa gånger, att ge oss ut på lite längre upptäcktsfärder därifrån.

 

Utöka lekbiblioteket

Vi vill också utöka vårt lekbibliotek, vi har som mål att lära oss en ny lek varje gång. Vi får väl se hur det går, hur det tas emot av barnen. Förra terminen önskade de ju att få leka ballongleken, den började vi leka en av de första knytteträffarna och sen lekte vi den varje gång i 1½ år. Och nu vill de leka den igen...

 

Träffarna har olika teman, men vi fångar givetvis upp de frågor barnen har och de upptäckter de gör efter hand, oavsett om det passar in i dagens tema eller inte.

 

v4 Spår av djur
v8 Knoppisar och upptäcktsfärd
v10 Vårtecken & djurens mat
v12 Människospår i naturen
v14 Fåglar
v16 Naturen som skafferi
v20 Blommor
v21 Avslutning & skogscafé
Förhoppningsvis får vi träffa Mulle också någon eller några gånger under våren. Vi får väl se...

Vi träffas den första gången redan i januari, med förhoppningen att det finns lite snö att leta spår i och leka i. Sen tar vi en månads paus innan vi kör igång i slutet av februari för att träffas varannan vecka. Vecka 18 har vi ingen träff, pga att den helgen ordnar lokalföreningen aktiviteter för hela familjen. På lördagen är det "Äventyrliga familjer" vilket kommer att innebära "Vandring, jogging, cykling, orientering etc i grupp, längd efter eget val. Fika. Barnaktiviteter." På söndagen är det familjepaddling och dessutom anordnas seglarskola för vuxna medlemmar.