Terminsavslutning

Stormen Sven rasade i två dagar, men sen lugnade det ner sig och det blev Mulleväder igen.
Höstens sista Mulleträff blev i fint väder. Någon minusgrad, gnistrande snö, strålande sol. Kan det bli bättre?
Vi gick på en liten vandring och spårjakt.

Massor av spår blir det efter glada Mullebarn.

Vi hittade en liten backe, en jätterolig backe! En lång stund klättrade barnen uppför och åkte nerför. Långsamt upp och fort, fort ner!

En liten titt in den gamla Brytstugan där man förr i tiden bearbetade linet. Spännande!
Sen var vi fikasugna, så fika fick det bli!

Vandringen fortsatte. Någon sprang, någon skuttade, någon kröp (och försökte rulla snöklot) medan ytterligare någon annan bara gick. Alla upplevde vi rundan på vårt eget sätt.

Vi kom fram till en brant. Om det inte varit för alla träd som växte i backen, hade man blivit riktigt sugen på att åka skidor där. Hmmm, kanske Fjällfina fanns i närheten?
Vindivil! ... Vindivil! ... Vindivil!
Nej, inget svar, inte från Fjällfina, men en liten fågel kvittrade glatt alldeles nära.
Lite besvikna klättrade vi nerför branten - och se; en bäck!
Laxe då, finns han här?
Bubbeliååå! ... Bubbeliååå! ... Bubbeliååå!
Nej, ingen Laxe heller. Men det porlade fint, och om man lyssnade riktigt noga så kunde man nog höra att det bubblade också.

Vi fortsatte längs en spång, över en äng och plötsligt var vi på vår Mulleplats! Men oj, vad stökigt där var. Det var Sven, stormen Sven (och kanske också Simone) som skräpat ner nå´t förskräckligt.
Våra trefötter stod kvar oskadda, och vår koja. Men det låg grenar, kvistar och ett par träd på marken.

Hej kollikok! ... Hej Kollikok! ... Hej Kollikok!
Mulle var inte heller i vår skog idag.
Men en härlig Mulleträff hade vi.

Nu tar vi jullov och träffas igen till våren.
Till dess har vi beställt både skridskois och skidsnö!