Människospår i naturen

En solig men ack så kall och blåsig dag i Mulleskogen.
Enligt planen skulle vi leta efter vårtecken idag.
Men med tanke på att det är 0-gradigt ute ändrade vi de planerna och bestämde oss för att leta människospår i naturen istället.
 
Vi kallade på Mulle, men hen var inte i närheten och hörde oss inte.
Som tur är så har ju Mulle gett oss ett uppdrag i uppdragspåsen varje gång, så vi tog fram den och kände och klämde.
Barnen börjar bli vana vid att beskriva vad de kan känna. Tungt - lätt, hårt - mjukt, kantigt - runt...
I påsen hade Mulle lagt en sko. Med lite hjälp kom barnen fram till att vi skulle leta efter människospår.
Till en början var barnen väldigt låsta vid att vi skulle hitta fotspår efter människor (till stor del var det vårt fel då vi, förutom skon, inledde med att prata om den gången vi letade djurspår i snön).
Men efter att vi pekat ut staketet som står bara några meter från vår samlingsplats och vi gemensamt konstaterat att det var människor som ställt ut det så fick de upp ögonen för andra människospår än fotspår.

Vi gav oss ut på en liten promenad för att vara spårdetektiver. Och - oj - vad de kunde hitta spår!
Först kom vi fram till vår koja, den är ju gjord av människor!
Lite längre upp i skogen stod en stol, givetvis en människa som ställt/slängt dit.
En avloppsbrunn - det luktad bajs lång väg, usch!
Vi pratade lite om vår granskog som planterades för ca 40(?) år sedan, men det var inte lätt att förstå sig på...
Vår plan var också att titta på stengärdsgårdar, men så långt hann vi inte på vår promenad.

En liten lek - skogshuggarna - innan fikapausen.
Efter fikapausen gick vi tillbaka till vår Mulleplats där vi lekte lite fritt, barnen hittade röda bär som de undrade om man kunde äta...
Innan vi avslutade för dagen introducerade vi ännu en lek. Denna gången var det "Gnistan" där man behöver koncentrera sig för att lyckas. En bra lek att leka när man behöver samla ihop gruppen.

Nu hoppas vi att det är lite mer vår nästa gång vi träffas, så vi kan leta lite vårtecken då...