Läger med förvandling

Vi träffades en bit från lägerplatsen, började lägret med en vandring längs Skåneleden.
Barnen var ordentligt uppspelta, härligt att se!
Vi vandrade en bit, fikade, vandrade vidare.
Efter en stund, precis när vi börjat prata om att skogen vi kommit in i  verkligen kändes som en riktig Mulleskog såg ett av barnen Mulle.
Ja, det var verkligen så! Mulle kom vandrande mellan träden.
Hej Kollikok! Hej Kollikok!
Vilket härligt möte i skogen.

Vi vandrade vidare, kom fram till lägerplatsen. De stora barnen, strövare och lufsare, hade redan startat elden och byggt stora fina vindskydd.
Där fanns en arborist som satt upp klätterlinor i träden. Alla barnen provade att klättra. De klättrade högt, högt upp.

Samtidigt, i skogen bredvid, provade barnen att tälja. Vi täljer med Mulleknivar (=potatisskalare). Viktigt att de lär sig rätt sätt redan från början, så vi pratade om hur man sitter (ryggen mot ett träd, benen brett isär), hur man håller, vad man ska tänka på osv.

Dags att bygga läger!
Med gemensamma krafter satte vi upp det stora tältet. Barnen pratade ihop sig och kom fram till hur de skulle sova.
Till middag åt vi vår vanliga Mullemat; Tacos!Alltid lika populärt.
Vi gick en liten runda upp i skogen där Strövarna hade sitt vindskydd. Tittade, lekte.
Ett par föräldrar som skulle sova över tillsammans med oss anslöt. Några av dem blev hemkörda igen av sina barn, som hade kommit på att de ville sova själva med de andra Mullarna.
Tillsammans lekte vi oss tillbaka (harmamman, som är en perfekt förflyttningslek) till det stora lägret, där vi satte oss vid lägerelden och grillade marshmallows.
Våra små Mullebarn började bli trötta och vi gjorde oss i ordning för kvällen och gick och lade oss. Det var ett gäng spända barn som kröp ner i sovsäckarna. Under natten skulle de förvandlas till Strövare. Åh, vad spännande det var!
22.30 sov de gott, allihop! Inte förrän kl 7 drog de igång igen. Fantastiskt bra, för att vara vårt första läger.

Nu hade förvandlingen skett. Barnen tittade noga på sig själva. Samma kläder, samma hår...
Några härliga kommentarer fick vi höra
"Mina ben har blivit längre och mina fötter är större, jag tycker att skorna har blivit för små"
"Mina ben har vuxit så mycket att badbyxorna blev för små" (senare på dagen, efter lägret)

Efter att vi ätit frukost och plockat ihop alla saker var det dags för vår första strövaraktivitet. Vi överlät tältrivning och -packning på några föräldrar.

Vi gick upp i skogen, satte oss på en nedfallen gran.
Med oss hade vi ett paket som lämnats utanför vårt tält på natten. "Till de nya strövarna"
Överst i paketet låg ett brev. Från Mulle!

Vi läste brevet där Mulle tackade för att hen fått träffa oss, och berättade några saker vi ska få göra som strövare, bl.a.använda kniv.
Mulle hade också skickat med en lista med knivregler (både brevet och knivreglerna lägger vi i ett separat inlägg). Och ett paket plåster.

Vi läste knivreglerna och pratade om dem. Det var samma regler som vi haft när vi använt Mulleknivarna. Så bra, då kan vi ju redan!

Mulle avslutade brevet med att ge oss en strövarsång. Perfekt, igår när vi sjöng mullesången pratade barnen om att vi inte kan fortsätta sjunga den när vi blir strövare och att vi måste hitta en ny sång. En strövarsång.
Vi sjöng sången några gånger, för att lära oss den.

Vi tittade ner i paketet igen och där låg.....
.....strövarknivar!!!!!
Barnen letade upp vars en pinne, satte sig vid ett träd och började tälja.

Efter en stund var det dags att avsluta och åka hem.
Lägret slut. Barnen (och ledarna) trötta men glada.