Mulle i mörker

Vi samlades i mörkret för att ha kvällsMulleträff. Barnen var ordentligt uppspelta.
Utrustade med reflexvästar och ficklampor (för att SE och SYNAS) gav vi oss ut på en liten, kort reflexvandring i mörkret.
Efter några hundra meter kom vi till förskolan  "I Ur och Skur Storkboet", vars uteplats vi fått låna i kväll. Där brann redan elden. Vi tittade i vindskydden, ställde av oss våra väskor och gick sedan på upptäcktsfärd.

Efter en liten stund samlades vi runt elden för att mysa och grilla korv. Då hörde vi något från skogen.
Hej kollikok!
Vi lyssnade igen, och jovisst var det så:
Hej kollikok!
Mulle kom och hälsade på!
Mulle pratade om skogen om stjärnor, om mörker, om mörkrädsla. Hen berättade en underbar historia om Stora och Lilla björn som fick oss att tänka på mörkret på ett lite annat sätt.

När vi ätit oss mätta på korv lekte vi sardinburken i mörkret. Spännande!
Alldeles för snart var det dags att avsluta och bege oss till väntande föräldrar.

Skridskoåkning

En gång om året hyr vår lokalförening en ishall i några timmar. Alla medlemmar är välkomna!
Idag var det dags för vår årliga skridsoåkarkväll, och vi hade en Mulleträff inbokad i ishallen.

Två timmars härlig åkning.
Största delen av tiden hade vi fri åkning, men två små aktiviteter lade vi in med vår Mullegrupp. Givetvis var alla andra barn som ville, också välkomna att vara med.

Vi byggde en teknikbana.
Koner man skulle åka slalom mellan, rockringar - dem åkte man ett helt varv runt,

och slutligen en "ta fart"-sträcka som avslutades med en stoppkon. Här skulle man tvärnita, utan att välta ner ärtpåsen som låg ovanpå.

Barnen fick åka så många gånger de ville.
Det var också lätt att anpassa banan efter varje barns nivå. Om man var nybörjare kunde man hålla i en kon medan man åkte, de som var riktigt duktiga kunde åka baklänges eller med en ärtpåse på huvudet.

"Kom alla mina skridskobarn" lekte vi sedan. Vi fick åka som Mulles kompis Skrinna "Hej Pirrisnurr" säger hon. Vi åkte som örnar, som Mulle, som Nova, som Lagge och vi krälade som ormar.

Alla barn som varit med fick ett Skrinnamärke. Skrinnamärkena kan man sy fast på Mullepåsen, en väska eller en lägerfilt, kanske?

Vi har en fin sjö nära där vi alla bor. Och jag tror att alla Mullebarn blev sugna på mer åkning. Man såg tydligt att även de som aldrig åkt tidigare blev säkrare och säkrare för varje skär de tog.
Nu håller vi tummarna för en härlig skridskovinter.