Efter ett år med våra knyttar började vi känna att vi ville söka oss nya jaktmarker.
Platsen vi varit på i ett år var nu trygg och välkänd. Dock kände vi vuxna att det vore roligt med lite andra vyer. Den nuvarande platsen var bokskog, punkt slut.
En par hundra meter bort hade vi hittat en ny plats, en plats vi tyckte var perfekt för vidare knytteträffar. Där bokskogen (den kända miljön) gränsade till både granskog och äng. En liten bit bort fanns även en bäck.
Men hur skulle vi få barnen att vilja lämna den trygga platsen för en ny?
Vi lät Maria Nyckelpiga skriva ett brev till oss. I brevet stod att Maria hittade en ny, ännu bättre plats till oss. Där fanns också en karta. Nu blev barnen eld och lågor. De förvandlades till kartläsare - 4år gamla.
Med lite hjälp hittade de fram till vår nya plats. Där fick vi träffa Maria Nyckelpiga, och allt var frid och fröjd.
