Hösten gick åt till att lära känna varandra, till att lära sig varandras namn, både genom knyttepinnanrnas presentation och olika lekar.
Vi promenerade till vår knytteplats, ställde väskorna, gick en liten bit in i skogen, klättrade och gick balansgång på det kullfallna trädet, tittade på skalbaggar, lekte.
Sen gick vi tillbaka till väskorna, pratade med knyttepinnarna och fikade.
Efter fikastunden försökte vi ha ett TEMA per gång. Det kunde vara att samla stenar, frön, blad, svamp. Vi tittade gemensamt, jämförde, diskuterade, sjöng någon sång som hade anknytning till just det temat.
Efter några träffar föreslog en klok mamma (vi hade många sådana med i gruppen) att vi skulle ha temat före fikastunden i stället för efter, hon trodde att barnen skulle vara mer fokuserade då.
Självklart hade hon rätt!
Så efter ungefär halva hösten hade en fungerande ordning infunnit sig:
- träff vid parkeringen, sjunga knyttesången.
- vi gick tillsammans till lilla skogsvägen, sjöng "knacka-på-visan"
- barnen fick i egen takt springa/gå/hoppa till en stor bok som stod bredvid vägen, där samlades vi och tittade/kände/lyssnade/luktade på den.
- lekte en namnlek
- gick vidare till knytteplatsen, satte oss i soffan.
- pratade med pinndockorna
- TEMA
- fika, inklusive fikasång
- lekar tillsammans eller var för sig
- avslutningssång
Sångerna hittar du här
Maria Nyckelpiga, en liten fingerdocka träffade vi nästan varje gång. Hon tittade fram både här och där, och barnen var väldigt förtjusta i henne. Hon frågade barnen vad de gjort under dagen och fick oftast en fantastisk redogörelse över detta. På så vis kunde vi se vad barnen snappat upp och Maria kunde även rätta till missuppfattningar eller lägga till saker barnen missat.
Sista gången, i början av december, hade det kommit närmare 3dm snö. Alla planer gjordes om i sista stund. Det var inte rimligt att pulsa långt ut i skogen med de små 3-åringarna. Vi stannade nära bilarna, tittade på spår av harar, gjorde egna spår, fikade, lekte...
