Stormkök, knivar, knopar och kottar

Härligt vårväder när vårt gäng glada strövare gav sig ut i skogen denna lördagsförmiddag.
Planen idag var att öva på att hantera stormkök och att tälja.
Men först ville vi öva på ett par knopar. Våra vanliga - spökknop (helt vanlig löpögla), fiolstek och råbandsknop är barnen duktiga på nu. Idag introducerade vi en ny knop - fjärilsöga. Den är bra att börja med när man ska göra en trucker´s hitch, som man använder när man sätter upp vindskydd. Strövarna gav sig in i knopandet med liv och lust och bara en kort stund senare kunde alla göra ett fjärilsöga. Då tog vi fikapaus.
Vi delade upp strövarna i två grupper, den ena gruppen fick börja med stormköken - det var längesedan vi använde dem nu.

 

Några av barnen har inte hanterat stormkök så många gånger, så de som varit med innan fick visa. Det var en fröjd att se hur pedagogiska och tålmodiga de var mot varandra.

Den första stormköksgruppen kokte bara lite vatten, för att få känna på att de klarade det. Under tiden täljde den andra gruppen vars en pinne att röra med senare när vi skulle göra soppa - idag var vi lite lata och skulle göra pulversoppa (varma koppen).
Den andra gruppen fick tälja pinnar att röra med, och sen bad vi dem att samla ihop en hög med grankottar. När pinnarna var klara började de samla kottar, detta var en uppgift de tog på största allvar, och de samlade flera hundra kottar. De använde både tröjor, jackor och mössor som bärredskap.

Sedan bytte grupperna uppgifter. Stormköksgruppen fick koka lite mer vatten så att vi sedan kunde laga vår soppa till lunch. Barnen hade själva med sig mackor att äta till soppan.
Vi ledare förvånades över, och gladdes åt, hur fantastiskt duktiga barnen var med stormköken, trots att vi inte använt dem på ganska länge.

Efter en välförtjänt lunch var det dags att använda kottarna.
Barnen fick jobba i par och deras första uppgift blev att lägga ut kottar i en rad så att raden blev lika lång som en av våra ledare. De funderade och diskuterade. En del av dem mätte på olika sätt på ledaren och på marken. När de tyckte att de var klara fick ledaren lägga sig bredvid kottarna och jämföra. När alla var nöjda pratade vi tillsammans om hur de hade tänkt och resonerat när de la ut kottarna. Intressant att höra deras resonemang.

Några hade uppskattat ledarens längd. Någon hade ställt sig bredvid honom och försökt uppskatta hur mycket längre han var, någon jämförde ledarens längd med en pinne de hittade, någon mätte - med sina egna kroppsmått.

Detta är en uppgift/lek vi nog kommer att återkomma till.
Tyvärr gick ju tiden alldeles för fort, och vi var tvungna att avsluta.
På väg tillbaka till platsen där vi skulle bli hämtade önskade barnen att vi skulle leka "harmamman" en lek de aldrig verkar tröttna på.