Grodsafari

Vi gav oss ut för att titta, och framförallt lyssna, på grodor. Klockgrodor.
Vi började promenaden mot groddammen längs en skogsväg.
Hittade en fin vitsippsbacke att äta vår middag i.

Efter en promenad över åker och äng, genom skog och lera och även genom en liten damm, och till slut även klättring över ett taggtrådsstaket (tur att det fanns en stätta) kom vi fram till dammen. Den riktiga dammen!
På lite avstånd kunde man höra deras ljud. Men när man kom närmare ...
Vi gick ända ner till dammen, ställde oss vid strandkanten och lyssnade.

Grodornas sång omgav oss, den klingade vackert och högt.
Vi stod länge vid strandkanten, försökte få syn på dem. Såg några stycken, hörde många, många fler.
De var riktigt spännande att titta på när man använde kikare. Då såg man hur de fyllde sin strupsäck med luft för att släppa ut luften och få fram sitt ljud.

Ett av barnen beskrev det som "ljudet var överallt, det kröp in i mitt huvud så det blev alldeles fullt".
Barnen var förundrade, glada, tysta och fascinerade.

Klockgrodor är väldigt sällsynta i Sverige. De finns bara på ett fåtal platser i Skåne.