Packträff

Vi hade skickat hem en ganska detaljerad packlista till barnen denna gång.
Vi ville att alla skulle ha samma saker i sin packning.
Packlista:
- sittunderlag
- fika
- extra vattenflaska (att laga mat och släcka eld, kan vara tom idag)
- strövarsaker (knoprep, strövarhäfte, kniv)
- extrakläder
- extra vantar + mössa
- extra regnjacka

Efter lite samling och fika, gick vi in inomhus och började prata packning.
Vi började med att dela in barnen i par. De fick packa upp sina väskor och visa varandra var de hade lagt de olika sakerna. de fick också visa varandra sina väskor - vilka fack, remmar och andra finesser de hade.

Vi tog sedan en kort gemensam genomgång och berättade att vi skulle ut på en fiktiv vandring. Vi sa att vädret var bra, att vi skulle gå en bit innan vi hade strövarsamling och sen efter en stund skulle vi fika och sedan vandra ytterligare en stund innan det var dags för lunch.
Barnen fick sedan gå tillbaka till sina väskor och packa ner sakerna på ett sätt de trodde var bra - vi hade pratat lite om att det man skulle använda först skulle ligga högst upp i väskan osv.

Vi samlades i en ring och gav oss ut på vår fiktiva vandring. Vi gick runt i rummet medan vi sjöng strövarsången. Vi stannade och skulle tälja & knopa. Pratade om att det var bra att ha sittunderlaget överst eftersom man först av allt vill sätta sig ner och sen ta fram resten. Flera av barnen hade alla sina strövarsaker samlade i en packpåse, det var ju inte så dumt kom de på, för då kunde man ta upp påsen och ha alla sakerna framme.
Vår paus blev kort och vi "vandrade" vidare. Dags för fika! Fortfarande sittunderlaget överst i packningen!

Under tiden som vi diskuterade var i väskan de olika sakerna kunde ligga fick barnen sätta upp lappar på en stor ryggsäcksbild.

 Det blev många bra resonemang. Våra strövarbarn är fantastiskt kloka!

Nu tar vi jullov och träffas igen i januari.

Vandring till julmarknad

Det var dags för julmarknad på Musteriet i Sövde, och även dags för vår årliga vandring till julmarknaden.

Vi vandrade samma sträcka som vi gjort tidigare år. Barnen känner till vägen, de vet var vi brukar gå, de vet var vi brukar stanna och fika. Det har blivit en mysig tradition att vandra till julmarknaden. När vi kommer fram köper vi paddekakor som en av de äldre grupperna i föreningen säljer.

Under dagens vandring hann vi både fika, leka, vandra (så klart) och prata.
Barnen har många roliga och intressanta tankar som de gärna delar med sig av, både när vi fikar och när vi vandrar.

Klunsavandring

Dagens aktivitet var att klunsavandra.
Vi mailade, som vanligt ut information om träffens aktivitet och packlista. Men denna gång förklarade vi inte så mycket om vad vi skulle göra, bara att vi skulle på klunsavandring och att det skulle bli en del vandring.
När barnen kom var de nyfikna på vad klunsavandring var. De hade en hel del teorier om vad vi skulle göra.

Vi träffades i ett skogsområde med många stigar, och framförallt många stigkorsningar och -förgreningar. Vi gick till den första korsningen där vi lottade fram två barn. Dessa fick utse en stig var till "sin" stig. Sen klunsade de om vems stig vi skulle följa. (Klunsa är samma sak som sten-sax-påse.)

Vi följde den framklunsade stigen till nästa korsning/förgrening där vi stannade och gjorde om processen med lottning, stigval och klunsning.

En extra utmaning blir det om man kommer till en korsning med tre eller fler möjliga val. Hur ska man göra då?
Vi har provat något som barnen kallar "zig-zag-zug", då tre personer ställer sig tillsammans. Alla sätter in en fot i mitten. Tillsammans säger man ramsan "zig-zag-zug" och på "zug" väljer man om man ska dra ut sitt ben eller ha det kvar i mitten. Förhoppningsvis gör två av deltagarna samma val medan den tredje väljer det motsatta (annars får man göra om). Den av deltagarna som är ensam om sitt val (oavsett om det är att dra ut eller hålla kvar foten) vinner och man följer dennes stig.
Vi stannade på en solig, härlig plats och åt lunch.

Om ett par veckor ska vi ha en träff då vi ska prata om packning, så för att få barnen också att börja tänka lite på detta hade vi ett par stopp under vandringen där vi tog upp detta på olika sätt.
Vid ett stopp ställde vi oss i en ring, tog av oss ryggsäckarna och skickade dessa ett steg åt höger. Så fick alla prova någon annans ryggsäck. Många olika kommentarer fick vi höra då. Alltifrån - "oj, vad skön ryggsäck, en sådan ska jag önska mig i julklapp" till "vad annorlunda denna var från min" eller "så många remmar du har på din ryggsäck" och "denna var skön, men jag gillar min egen bättre".

Vid ett annat stopp bad vi barnen att byta mössa (de hade blivit ombedda att packa ner en extramössa). Några av barnen gjorde detta snabbt och lätt, för andra var det jobbigare - det beror på var i ryggsäcken man hade packat sin mössa och om man  behövde leta efter den eller inte.
Ett av barnen visste att mössan låg längst ner, hen drog en djup suck och började packa upp. Först termobyxorna, sen extrakläderna, sen maten, sen mössan. Sen stoppades allt ner igen i samma ordning. Efter en stund bad vi dem att byta mössa igen. En djup suck och sen samma procedur en gång till.
(Vid nästa träff berättade detta barns förälder att barnet, när hen skulle packa väskan, diskuterade högt med sig själv i vilken ordning allt skulle packas. "Vilka saker kommer jag att behöva först? Extrakläderna behöver jag nog inte alls - dem lägger jag längst ner." Härligt att en liten enkel möss-övning kan ge sådant resultat!)

Sen fortsatte vi vår vandring i strålande solsken.
Vilken härlig dag vi hade!

Yxa, kniv och eld.

Idag var det dags att introducera yxan för våra strövare. Det var spännande, mycket spännande. De flesta av strövarbarnen hade sett sina föräldrar hugga ved med yxa, några av barnen hade också fått prova att använda yxa, hemma.
Vi lät dem hantera yxan med en stock mellan sig och vedträet de skulle hugga i.
Vi visade också ett annat sätt att använda kniven för att få tändved.

Några av barnen tände elden med hjälp av tändstål. De var riktigt duktiga på att få fyr och att mata elden så att den växte sig stor.

De täljde också grillspett så att vi kunde grilla.
Till lunch grillade vi korv. Gott!

Några av barnen testade en ny knop; fjärilsögat, en knop som ska vara bra att kunna när man ska sätta upp vindskydd.

Efter lunch kände vi att vi behövde få upp värmen igen. Vi bestämde oss för att gå en liten runda, och på vägen leka harmamman, en variant av kurragömma.

Ser ni någon?

"Fritt fram", nu dyker det upp strövare överallt

Två bra gömställen, en ledare och en strövare

En ledare till, som försöker få plats bakom ett träd

Från ett gömställe bakom en gran kan man ha riktigt bra utsikt.

 Dagen avslutade vi med att leka Pokémonjakt-leken som vi introducerade förra gången, men denna gång fick barnen hämta bilder på fågelägg som skulle paras ihop med bilder på rätt fågel.

Strövargruppen Kronhjortarnas 100-träffs-kalas

Vi har träffats 100 gånger.
100 härliga träffar!
Det är värt att fira, så idag var det dags för 100-träffs-kalas!

Vi träffades i skogen, började med att fika. Då blev vi också förvandlade, eller dubbade, till strövargruppen Kronhjortarna. 

Vi pratade lite om hur dagen skulle se ut.
När vi fikat klart delade vi upp oss i två grupper. Den ena gruppen började med att tända en eld. Barnen fick själva tända med hjälp av tändstål. Det var ett tag sedan vi använde tändstål, men det gick väldigt bra.

Några av barnen hade aldrig provat att tända eld med tändstål. De lyckades också riktigt bra, och var otroligt nöjda.

Den andra gruppen började med att tälja. Alla täljde vars ett grillspett.
Vi hade också satt upp en rolig linbana i skogen, där barnen lekte en hel del under förmiddagen.
De barn som hade tänt elden täljde också vars ett grillspett innan de kastade sig upp i linbanan.
En av ledarna satte upp en presenning som vindskydd. Några av barnen blev nyfikna och ville hjälpa till. Självklart fick de hjälpa till!
Vår tanke är att vi ledare sätter upp vindskydd varje gång, och att barnen ska bli sugna på att lära sig hur man gör och därigenom också se nyttan med knopar.

Vi grillade korv till lunch. Härligt att se hur nöjda barnen var när de såg att deras grillspett fungerade.

Efter lunch delade vi återigen barnen i mindre grupper. En grupp började att skära äpplen till vår fika.
De andra barnen tog sina knoprep och satte sig tillsammans för att repetera knopar och lära sig nya. Vilken energi!
Efter en stund hade alla strövarna provat att slå flera olika knopar. Överhandsknop, spökknop, pålstek, fiolstek, råbandsknop och dubbelt halvslag.

Och alla äpplena var delade!

Vi provade en ny lek. En analog pokémonjakt som blev otroligt uppskattad! Vi lekte leken flera gånger med olika variationer.

Framåt eftermiddagsfika kom föräldrar och syskon. De skulle vara med och fira vår hundrade träff.
Vi stekte äpplena på Muurikkan, vi gjorde Mullegodis (smör, havregryn och socker) på Muurikkan, så blev det äppelkaka som var och en kunde blanda som de ville. Och självklart hade vi vaniljsås också!

Efter fika fick barnen visa sina föräldrar några knopar, sen lekte vi pokémonjakt allihop. Vilken härlig syn att se 40-50 vuxna och barn tillsammans springa runt i skogen och under glada skratt och vilda tjut leta efter små kort med pokémonfigurer.

Gemensam höstträff

Vad roligt att träffas och ha roligt i skogen i blandade grupper! 

Vi får syn på både andra ledare och äldre och yngre främjarkompisar! 

 

Varje grupp delades in i 3 smågrupper som sedan gick till varsin station där barn från andra grupper väntade. Vi ledare hade planerat att stationerna skulle ha temana orienteringsmemory, linbana och yippyipp. 

I Tjyvarännan finns plats för alla aktiviteter runtom i gläntan vid våra evighetsträd. 

 

Två timmar går fort, både ledare och barn var överens om att vi vill träffas längre tid och fler gånger! Gemensam träff var kul!

På kronhjortsjakt

Ikväll har vi varit på kronhjortsjakt. Eller på spaning efter kronhjortar kanske man ska kalla det.
Vi träffades i skogen, i kanten av ett djurskyddsområde som skapats just för att ge Skånes landskapsdjur, kronhjorten, en plats att vila

Vi promenerade en bit, lekte en orienteringslek med karttecken och åt middag innan det var dags för kvällens viktigaste aktivitet; kronhjortsspaningen.

Redan när vi passerade vägen såg vi en flock hjortar. Det var ca 20st, och i kikarna kunde vi se dem ganska tydligt.

Lite svåra att se på bilden, men med lite god vilja så går det!
Vi smög oss långsamt närmare, hela tiden spända på att få se mer och fler.

När vi inte vågade gå längre - vi var rädda att skrämma dem - stannade vi och satte oss i gräset. Där satt vi och lyssnade efter det fantastiska, imponerande brölandet som tjurarna använder för att markera revir och mäta krafter. Vi hörde en del bröl, men tyvärr bara på ganska långt håll.

Här kan man se och höra en hjorttjur bröla

 Och vi fick se en fantastisk solnedgång!

Läger

Vi träffades en solig, varm lördagsmorgon. Riktigt härligt strövarväder!
14 strövarbarn, två ledare och en ungdomsledare.
Denna helg var planen att vi skulle bo i färdiga vindskydd. Vindskydd som vi hade bokat så att vi var säkra på att få plats allihop.
Vi hade bokat "Belsebo", där vindskydden, med plats för minst 20 personer, är byggda i en cirkel runt om eldstaden.

Vi började med att titta på lägerplatsen och att prata lite om regler. Vilka regler vi har i strövargruppen, eftersom vi har två nya barn tycker vi det är viktigt att de får reda på hur vi tänker i gruppen, men även de barn som varit med länge kan ju behöva friska upp minnet en del.
Barnen fick själva berätta vilka regler vi har och vad som är viktigt att tänka på. En av de saker de återkom till flera gånger var att vi måste ha gränser för vårt område, för vart man fick gå och att de måste säga till en av oss ledare om de skulle gå längre bort. Det var också en av de frågor vi ledare tyckte var den viktigaste.

När vi var klara med regelprat delade vi upp oss i mindre grupper med 4-5 barn och en ledare/grupp. Vi gick den lilla "Hitta-vilse"-rundan, ca 1 km. Längs stigen finns skyltar med olika saker man ska tänka på om man gått vilse.
- Krama ett träd

 - bygg/rita ett stopptecken = tre streck
- bygg staket runt om ditt träd
- häng upp skräp i ditt träd
- blås i din visselpipa
- bygg en koja med golv
- Klä INTE av dig några kläder!
Helt enkelt ... stanna kvar på ett ställe, håll värmen, se till att synas och höras.

Dags för lunch! Och lek!
Barnen startade olika spontana lekar. Några klättrade i träd, några lekte järnåldersby, några utövade parkour. Härligt att se!

Sen delade vi upp barnen i två grupper. Den ena gruppen gav sig ut på en orienteringsövning i de fina skogarna. Barnen var fantastiskt duktiga.
Den andra gruppen samlade insekter och spindlar, undersökte och ritade av dem samt hade samarbets- och kommunikationsövningar.
En av kommunikationsövningarna gick ut på att barnen skulle prata med varandra, förklara, beskriva. De samlade ihop naturföremål, 4 olika, 4 av varje. Båda barnen skulle ha en likadan uppsättning saker. Sen satte de sig med ryggen mot varandra. Den ena byggde ett mönster av några av sina saker och skulle sedan, med hjälp av bara ord, få den andra att bygga ett likandant mönster. Här kan ni se resultatet av en sådan övning.

 Vid fikapausen bytte vi grupper så att alla barn fick göra båda aktiviteterna.

Tiden gick fort och vi började bli hungriga. Dags att installera oss på riktigt i vindskydden!
Vi hämtade vår packning i bilarna och bestämde var vi skulle sova.
Kvällsmaten bestod traditionsenligt, av tacos.

Efter lite mer lek började de det mörkna. Plötsligt, utan att vi ledare behövt säga ett enda ord, hade de flesta barnen bytt om till nattkläder. Någon hade t.o.m. krupit ner i sin sovsäck. "Det är ju så mysigt!"
Vi sjöng lite sånger,åt godis, lekte några stillsamma lägerbålslekar, grillade marshmallows och tittade på stjärnorna. En helt perfekt lägerkväll.

Vi ledare satt i mörkret och lyssnade på när barnen, en efter en, tystnade och somnade. Vilka underbara samtal de hade. Alltifrån roliga historier till samtal om skolan och lärande.

Morgonen var fin.

Vi åt frukost och packade ihop våra saker.
Sen gick vi till den fina naturlekplatsen som finns några hundra meter bort. Där lekte vi alla en stund innan det var dags att avsluta lägret för denna gång.

Paddling, teknikträning

Höstens första träff ägnade vi åt att paddla.
Vi  delade in barnen i två grupper, tre kanoter i varje grupp. Sen fick de träna på sin paddlingsteknik.
Den ena gruppen fick paddla slalom mellan bojar, prova göra snäva svängar, paddla i en 8.
den andra gruppen fick öva på att svänga på olika sätt. De fick också öva på att sitta både fram och bak i kanoten.

Vi övade också på hur man ska göra om man råkat ramla ur kanoten, hur man klättrar i igen. Denna gång fick barnen hoppa i vattnet från bryggan, simma ut till kanoten som vi höll i och försöka ta sig upp. De upptäckte att det inte var helt lätt, men de klarade det - allihop!

Tiden går tyvärr alldeles för fort när man har roligt, och alltför snart var vår träff slut.
Vi hann bara med en kort samling där vi pratade om lägret. För nästa träff - det är ju läger!

Höstplanering 2016

Under en vacker sommardag tog vi ledare en härlig vandring i vacker natur.
Uppför åsens sluttning, nerför åsen, över enefälader, genom skogar av vresbok. Väldigt vackert.

En lång promenad som gav oss massor av tid att kasta ur oss tankar, bolla idéer och diskutera förslag.
Vi kom fram till följande program för hösten:

v 34 - Kvällspaddling
v 36 - Läger
v 38 - Djurspaning
v 39 - Gemensam träff alla grupper
v 40 - Friluftsteknink
v 42 - Friluftsteknik
v 45 - Klunsavandring
v 47 - Vandring
v 49 - Packning

Vi kommer att få två nya strövarbarn denna höst.
Dessutom kommer vi att bli en ny ledare och en "ung ledare".

Så, nu under hösten kommer vår grupp att bestå av 15 barn, en hjälpledare och tre ledare.

Långpaddling

Sista träffen för terminen. Vi hade lovat barnen att, om det var bra väder och inte mycket vind, skulle vi paddla lite längre idag. De tidigare gångerna vi paddlat har vi hållit oss i vår lilla vik och paddlat runt i den.

I dag, när vi samlades. låg sjön spegelblank, och vi bestämde oss för att ge oss ut på äventyr.
Medan en av ledarna höll lite teoretiska övningar och "torrpaddling" fick barnen tillsammans med den andra ledaren visa hur trygga de kände sig i kanoten. En liten självskattningsövning, där de på en skala 0-10 fick lägga en sten som skulle visa hur det kändes inuti magen/hjärtat. Vi var väldigt noga med att påpeka att det INTE handlade om hur duktiga de var, för vi vet att de är jätteduktiga, utan hur säkra de kände sig.
Det var väldigt intressant att se, och den indelning i paddel-par som vi gjort dagen innan fick vara kvar.

Vi gav oss ut på sjön, paddlade till en boj som låg en bit ut. Vi hjälpte de som behövde hjälp med att komma igång och få rätt på hur samarbetet skulle fungera.
Inte lätt att sitta fram och vara motor om man är van att sitta där bak och styra. Men det gick bra efter en liten stund, så vi gav oss iväg på vårt äventyr.
Vi paddlade runt en udde och över en liten vik till en strand där vi gick iland. Vi åt lunch och badade en stund innan det var dags att paddla tillbaka igen.

Ett av barnen hittade en död trollslända. Den var fantastiskt vacker.

Vi bytte paddelpar, (vi gjorde nya efter att vi studerat hur de paddlade på vägen dit).

Nu hade det börjat blåsa lite grann och första biten hade vi motvind. Men med uppmuntrande tillrop och några små tips på vägen så klarade våra fantastiska strövarbarn även detta.

När vi kommit fram och dragit upp kanoterna på land städade vi ur dem medan barnen återigen fick göra självskattningen utifrån hur säkra de kände sig i kanoterna. Alla barn kände sig nu minst lika säkra som innan vi paddlade iväg. (De som sa 10 på morgonen låg fortfarande på 10, utom ett av barnen som tittade på mig med stora ögon och sa enkelt att - det känns som 100!)

Vi ledare satte oss i en av kanoterna och paddlade ut en bit. Vi skulle öva på hur man skulle göra om man vält med kanoten och behövde bli räddad/bogserad. Barnen fick hoppa i från bryggan och simma mot kanoten som vi paddlade. När vi nådde fram tog tag i aktern och la upp fötterna så kunde vi bogsera in dem till grundare vatten. Spännande övning!

Nu tar vi ett långt sommarlov, så ses vi igen till hösten.

Läger

En gång om året har vi läger med alla föreningens barngrupper.
I år blev det en vacker helg i maj.

Vi tog oss till lägerplatsen på olika sätt. Några grupper vandrade, några grupper träffades direkt på platsen.
De olika grupperna hade också valt lite olika övernattningssätt; några sov i tält andra i vindskydd.
Vi var 6 grupper, ca 70-90 barn 5-15 år, 3 TVMare och ca 15 ledare.

När alla grupper kommit fram till lägerplatsen och installerat sig lekte vi lite lekar tillsammans för att skapa gemenskap mellan grupperna.
Vi började med att leka "Hela familjen går på cirkus", en lek där man delas in i mindre grupper och får olika roller. Sedan läser lekledaren upp en berättelse. När man hör sitt rollnamn ska man springa runt om ledet och tillbaka till sin plats. En lek utan tävlingsinslag, som passar alla åldrar.
Väl uppvärmda fick varje grupp ett långt rep. Detta rep skulle alla i gruppen hålla i medan man slog en knut runt ett träd. Inte helt enkelt, tyckte de flesta, medan någon grupp snabbt löste uppgiften och försökte sig på att slå en rosett också.
Vi fortsatte på temat knutar och lät varje grupp prova den klassiska leken "knuten", där man står i en ring, blundar och sträcker fram sina händer och försöker få tag i någon annans händer. När alla har fått tag i två händer öppnar man ögonen och försöker lösa upp knuten som bildats.
Alla grupper provade denna uppgift några gånger innan vi försökte oss på att göra en stor knut med alla deltagare på lägret. Det fungerade riktigt bra!

Tiden gick fort och vi blev hungriga av alla lekar.
Som traditionen bjuder åt vår grupp tacos till kvällsmat. Alla barn hade med sig någon ingrediens till detta.
Efter att vi bäddat och gjort i ordning för natten satte vi oss vid lägerelden. Två av de äldre barnen hade gitarrer med sig och satt och spelade vid elden. Vi grillade marshmallows som vi åt mellan mariekex. Även det ett måste på läger, har barnen snällt upplyst oss om.
Sen ville inte våra strövare sitta stilla mer.

De äldre barnen började leka "JippJipp", en lek som emellanåt blev ganska våldsam. Det skrämde dock inte våra små strövarbarn, utan de bad att få vara med och kastade sig med stor glädje in i leken, som de stora anpassade efter de barn som var med. Underbart att se!
JippJipp lekte barnen tills det blev mörkt. Då satte de äldre sig återigen vid lägerelden, medan våra strövarbarn kröp ner i sina sovsäckar - trötta, nöjda och glada.

Utsikt från vindskyddet, tidig morgon, innan barnen vaknat.

När solen steg upp över trädtopparna var barnen redan vakna, pigga och glada.
Vi åt frukost och rev sedan vårt vindskydd (som en av Frilufsargrupperna byggt åt oss dagen innan).
Vi satte oss i skuggan och fräschade upp vårt minne med lite knopar.
Sen skulle vi orientera. Vi hade satt upp en stjärnorientering, dvs ritat ut en kontroll på varje karta. Barnen fick arbeta i par, ta en kontroll och sen komma tillbaka till oss och byta karta för att ge sig ut och ta nästa kontroll.
Barnen var superduktiga och vi ledare blev både glada och stolta när vi såg att vårt arbete med att orientera gett så gott resultat.

Det blev dags för lunch och dagen till ära skulle barnen laga mat själva, på stormkök.  Vi hade gjort det lätt för dem (och oss) och köpt makaroner och färdiga köttbullar. I grupper om tre barn/grupp lagade de sedan sin lunch och åt upp varenda smula.

Innan vi avslutade gjorde vi "tysta tåget". Då går vi tysta på ett led genom skogen med en av ledarna som lok. När vi gått en bit fick första barnet sätta sig i mossan, ytterligare en bit senare satte vi nästa barn osv. När alla, fortfarande tysta, fått en plats i mossan, la vi oss ner. Vi låg ganska länge. När vi satte oss upp fick barnen berätta vad de tänkt på. Någon hade tänkt på mamma och pappa, någon hade nästan somnat och inte tänkt på något alls. Den mest överraskande tanken hade varit på "en hund, för trädet som jag låg under hade en gren som såg ut som en hund".

Grodsafari

Vi gav oss ut för att titta, och framförallt lyssna, på grodor. Klockgrodor.
Vi började promenaden mot groddammen längs en skogsväg.
Hittade en fin vitsippsbacke att äta vår middag i.

Efter en promenad över åker och äng, genom skog och lera och även genom en liten damm, och till slut även klättring över ett taggtrådsstaket (tur att det fanns en stätta) kom vi fram till dammen. Den riktiga dammen!
På lite avstånd kunde man höra deras ljud. Men när man kom närmare ...
Vi gick ända ner till dammen, ställde oss vid strandkanten och lyssnade.

Grodornas sång omgav oss, den klingade vackert och högt.
Vi stod länge vid strandkanten, försökte få syn på dem. Såg några stycken, hörde många, många fler.
De var riktigt spännande att titta på när man använde kikare. Då såg man hur de fyllde sin strupsäck med luft för att släppa ut luften och få fram sitt ljud.

Ett av barnen beskrev det som "ljudet var överallt, det kröp in i mitt huvud så det blev alldeles fullt".
Barnen var förundrade, glada, tysta och fascinerade.

Klockgrodor är väldigt sällsynta i Sverige. De finns bara på ett fåtal platser i Skåne.

Paddling i teori och praktik

Våra strövarbarn älskar att paddla. Om barnen fick bestämma så skulle vi bara ägna oss åt paddling. Paddling och inget annat.
Några nya barn har börjat i vår grupp, och de andra har inte paddlat sedan i höstas, så idag hade vi planerat in en del teori. Eller torrpaddling, om man vill kalla det så.
Alla tog vars en paddel. Vi visade hur man håller. Vi paddlade på olika sätt; I-paddling (=raka tag med paddeln), J-paddling och L-paddling. Öva, öva. Hur paddlar man framåt? Hur paddlar man bakåt? Hur gör man för att svänga?
En av ledarna ställde sig framför gruppen och var paddel-polis. Med tecken visade polisen hur vi skulle paddla. Framåt! Bakåt! Sväng höger! Sväng vänster! J-tag! L-tag! Stanna! Medan barnen såg detta som en rolig lek vi lekte passade vi ledare på att titta hur de hanterade paddlarna, om de förstått hur man gör (i teorin, i alla fall).
Sen var de sugna på att ge sig ut i kanoterna.
Vi parade ihop dem två och två, lät dem sätta sig i kanoterna och ge sig ut på sjön.

Till att börja med fick de paddla runt en brygga och in till strandkanten på andra sidan. De bytte plats i kanoterna och paddlade tillbaka till andra sidan.
Sen släppte vi ut dem på en lite längre tur. I vår sjö ligger en flotte en bit ut. Den fick de runda. Vi ledare gav oss också ut i en kanot. Ute på sjön fortsatte vi med teknikövningar.
Paddla framåt! Paddla bakåt! Kan ni få kanoten att snurra runt sin egen axel? Vi lägger alla kanoterna bredvid varandra och bygger en kanotflotte!

Tiden går alldeles för fort när man har roligt, och det var snart dags att avsluta. Men vi ska paddla en gång till i vår. Så härligt! Vi längtar redan!

Första hjälpen

Dagens aktivitet bjöd på stor dramatik.

Vi samlades som vanligt i en ring och sjöng vår strövarsång. När vi sjungit klart började en av ledarna hosta, hålla sig för halsen och kippa efter andan. Barnen, som visste att vi skulle jobba med första hjälpen, fnittrade lite och några sa till varandra att hon bara låtsades. Men eftersom hon inte slutade låtsas, och den andra ledaren verkade orolig och sprang över till henne, slog henne i ryggen och till slut gjorde Heimlich Manöver, blev barnen tystare och tystare. När ett tuggummi for ut ur den hostande ledaren och vi berättade att allt, såklart, bara varit på låtsas drog strövarbarnen gemensamt en lättad suck.

Men nu hade vi fångat deras intresse!
Deras engagemang var fantastiskt!

Vi delade in dem i grupper och lät varje grupp få en skada/olycka att spela upp inför de andra. Det blev fantastiska teaterstunder med fantasi och inlevelse och improvisation. Och lika fantastiska diskussioner efteråt.

I den första scenen råkar ett barn tappa balansen och ramla in i elden. Han lägger hela handen och underarmen i elden och ådrar sig en ordentlig brännskada. Hans kompisar kommer snabbt till hans hjälp. De får snabbt fram hinken med vatten - den som man alltid ska ha stående bredvid när man eldar - och hjälper till att kyla brännskadan, de tröstar och uppmuntrar. En av kompisarna ringer 112 och beskriver tydligt vad som hänt.

Vi bryter övningen och låter barnen reflektera över vad som hänt, hur en sån här sak kan hända och hur vi ska undvika att det händer. Vi pratade mycket om vad man ska göra om olyckan väl är framme. Barnen fick också dela med sig av sina erfarenheter av brännskador - det visade sig vara en hel del.

I scen nummer två är en grupp barn ute på vandring. Ett av barnen snubblar och ramlar. Han faller så oturligt att han slår huvudet i en sten och blir medvetslös. Även detta barn hade fantastiska kompisar som tog väl hand om honom. Vännerna var snabbt framme och försökte få kontakt, men när de upptäckte att deras vän var medvetslös la de snabbt något varmt över honom, satte sig bredvid och pratade lugnande medan en av dem ringde 112.

När samtalet med 112 var över stoppade vi denna scen och lät barnen återigen reflektera och prata.

Sista scenen utspelade sig under en vanlig strövarträff. Barnen pysslade med lite olika saker, bl.a. satt en grupp barn och täljde. En pojke slant med kniven och skar sig ganska otäckt i handen. Barnen var snabba att hjälpa även denna gång. De hjälpte sin kompis att hålla handen högt samtidigt som de la ett snabbt, provisoriskt förband. Strax efter kom den skadade pojkens mamma. Hon blev precis sådär hysterisk som mammor kan bli när deras barn skadar sig. Men kompisarna hjälptes år att lugna henne också.

Återigen följde en stunds reflekterande, diskuterande och utbyte av erfarenheter.

Barnen hade tagit med egna första-hjälpen-kit hemifrån och som avslutning på kvällen tittade vi vad som fanns i dessa. Det visade sig vara mycket varierande. Allt från andningsskydd om man behöver göra mun-mot-mun, sterila kompresser, sårsköljning, ögonskölj, bandage, elastiska lindor till vanliga plåster, sax och fästingborttagare och solskyddskräm.

Vi hoppas att vi med denna första-hjälpen-kväll har gett barnen en liten inblick i att det faktiskt kan hända olyckor när vi är ute, och att vi hjälps åt, samarbetar och tar hand om varandra om olyckan skulle vara framme.

Kulturkrock

Dagens träff kallade vi kulturkrock.

Idag skulle vi säga hejdå till vår gamla plats, städa/röja upp och dessutom leka lite där.
Vi har surrat en del, såväl trefötter som annat och de fanns kvar.
Barnen högg i med liv och lust! De tog bort snöre och sorterade pinnar. De kom fram till att de skulle lägga alla pinnar och slanor snyggt sorterade i en hög så att andra mulle- och knyttebarn som kom dit kunde använda dem.

Vår knytteplats, liksom vår mulleplats/strövarplats har legat fantastiskt fint, den har legat intill Kulturens Östarp, en gammal gård från början av 1800-talet som drivs som museum och fortfarande brukas som man gjorde för drygt 150 år sedan.
På markerna finns en runda man kan gå, där de har märkt ut bra ställen att stanna på och läsa om vad de olika platserna har fungerat som för många, många år sedan.
Idag har vi lärt oss om inmark och utmark, om vallbarn och deras uppgifter, om gropavall, lyckan och stubbskottskogen. Vi har också fått lyssna på spännande berättelser om skogsrået, älvor, andar, näcken och bäckahästen.

Några lekar från förr, bl.a. "rövkrok".

Det var härligt, om än lite blåsigt, att sitta i solen och äta lunch idag.
Barnen klättrade i de stora bokarna som stod i slänten. Några ville tälja.

Många av platserna vi passerade har vi varit på innan, och vi hörde många meningar som började med "kommer ni ihåg när vi...".

I slutet av vår runda gick vi förbi ett underbart litet vårtecken. Årets första(?) vitsippa.

Orientering

Barnen börjar bli riktigt duktiga på att läsa kartan, att leta upp var på kartan vi är och att följa med på kartan när vi går. Nu ville vi prova linjeorientering, dvs att vi redan hade ritat ut på kartan var vi skulle gå. Barnen fick jobba i par, diskutera var vi var, hur vi skulle gå och hjälpas åt att hitta naturliga gränser för hur vi skulle gå och var vi skulle stanna - vad vi skulle hålla utkik efter.

Efter en mysig fikapaus skulle vi mäta hur många steg vi tar på 50 meter.
Vi började med att alla fick gå vad de trodde var 50 meter och lägga sin väska där. Sen mätte vi. Vi hade ett rep som var 7 meter och ett som var 1 meter, och efter lite räkning kom vi fram till hur vi skulle göra för att få det till 50 meter.  När vi mätt upp 50 meter fick barnen gå och springa sträckan och räkna sina steg.

Gemensam träff - tema lek

Varje termin har vi en gemensam träff med alla barngrupper i föreningen.
De yngsta som var med var 5-åriga Mullebarn, de äldsta blev TVM-invigda i höstas.
Vi har ett tema som ska passa alla. Denna gången hade vi valt tema lekar.
Alla grupper hade planerat och förberett en eller ett par lekar som de andra grupperna fick lära sig.

Våra minsta Mullebarn lärde oss leken "Kom alla Mullebarn", alla som var där har nog lekt denna lek när de var Mullebarn. För några var det ganska längesedan.

Sen blev det vår tur. Eftersom vi jobbar ganska mycket med orientering valde vi att leka väderstrecksleken.
Den var ny för många, men de lärde sig snabbt.

De äldre strövarna bjöd på två lekar. Dels lekte vi "Knuten", dels fick vi lära oss en lek som hette "Älva och slem", en variant på pepparkakskull. Den senare blev en favorit hos alla de yngre barnen.

Frilufsarna bjöd på en klassiker; "Hi ha ho".

En gemensam fikastund, sen var vi sugna på att leka ännu mer.
Vi lekte olika sorters pjätt (=kull). Sångpjätt, pinkande hundenpjätt, ispjätt, tunnelpjätt, bananpjätt.

Innan vi avslutade dagens träff lekte vi några lekar i repris. Älva och slem samt Hi ha ho.

Vi hade en härlig dag med härlaga barn. Både barnen  och vi ledare tycker att det är roligt att träffa andra grupper. Lära känna dem, inspireras av dem.

Mörkeräventyr

När vi träffades var det redan mörkt. Mörkt och mysigt.
Vi lät ficklamporna stanna i väskorna och gick ut i skogen där en eld redan brann.

Med hjälp av tjocka pinnar, tygremsor och smält stearin gjorde vi egna facklor.
Man lindar en tygremsa, ca 8 cm bred, 2-3m lång runt toppen av pinnen, sen doppar man den i det smälta stearinet. När det stelnat lite gör man om proceduren. Beroende på hur länge man vill att facklan ska brinna så kan man göra om samma sak flera gånger.

Efter lite fika var det dags för oss att bege oss ut i skogen. Rakt ut i mörkret, utan ficklampor. Jättespännande!
Vi tittade upp på stjärnorna - det var ju stjärnklart denna fina kväll - och ett av barnen föreslog att vi skulle lägga oss på marken och titta på stjärnorna. Så det gjorde vi!
Till en början var det lite prassligt och fnittrigt, men efter bara en kort stund blev det alldeles tyst. Vi låg där, mitt i mörka skogen, alldeles tysta och bara tittade på stjärnorna.

Tiden går fort när man har roligt, och det var dags att avsluta kvällen. Vi tände våra facklor och ställde oss vid strandkanten. På andra sidan den lilla viken stod föräldrarna och tittade.
Med facklorna brinnande gick vi tillbaka till föräldrarna.

En härlig, spännande kväll i mörker - utan ficklampor.
Kan det bli bättre?