Mulle o lek

Riktigt härligt, soligt, varmt, skönt mulleväder!
Och dags för Mulleträff!

Vi var vid vårt basläger idag, det var tydligt förra gången att barnen har saknat det.
När vi kom fram till vårt fikaställe satte vi oss ner och ropade på Mulle
- Hej kollikok!
Svaret kom svagt, men tydligt
- Hej kollikok!
Barnens ansiktsuttryck var underbara att se. Hörde ni?
- Hej kollikok!
- Hej kollikok!
Jo, det är Mulle! Vi måste möta henne (eller är det honom?)

Mulle berättade att hen var ute och gick, att hen var på väg norrut och österut för att...
Mycket längre kom hen inte förrän barnen hade tusen olika saker att prata om och berätta.
Väderstrecken, de kan vi ju! Har du hört ramsan, Mulle?
Titta Mulle, en nyckelpiga! Den har sex, nej sju prickar! En nyckelpiga till! Och myror - hjälp, det är pissemyror! (Mulle lugnade dem med att det inte var pissemyror utan skogsmyror.)
Massor av intressanta saker fick vi lära oss om djuren. T.ex. att
- när nyckelpigor blir rädda pressar de ut en vätska ur sina knän. En gul vätska som luktar ganska fränt.
- skogsmyrorna har svart huvud och bakkropp, men brun mellankropp
- skogsmyrornas ben sitter fast på mellankroppen (på alla myror)
Vi pratade om våren, om blommor, om väder och om tranor. Mulle fortsatte att berätta att hen var på väg mot Kristianstad, till Pulken, för att hälsa på tranorna som pausar där på väg norrut. Kanske kan vår Mullegrupp åka dit nästa år?

Ett av barnen kastade plötsligt ur sig
- Vet ni vem som är nyckelpigans största fiende?
- Nej???
- Det är tjuren, den tycker inte om rött! 
 Visst är de finurliga, de små Mullarna!

När Mulle skulle gå vidare mot Pulken hjälpte barnen honom/henne att peka ut riktningen norrut & österut. Dessutom fick hen en vandringsstav och på den satte de en nyckelpiga för att Mulle skulle få sällskap.
Hejdå, Mulle! Hej Kollikok!

 Efter en god fika passade vi på att leka. Vi klättrade på fallna träd, vi letade efter detaljer från foton, vi lekte kurragömma.
Sen, alldeles för snart, var det dags att avsluta och gå hem.

Orientering

För första gången i år träffades vi vid vårt "riktiga" Mulleställe.
Vi tänkte fortsätta med vårens tema "orientering".
Barnen utrustades med vars en kompass. Redan förra gången bekantade de sig med kompasserna och lärde sig peka ut både norr och söder med hjälp av dessa.
Idag fortsatte vi att titta på kompasserna, vi pekade ut norr och söder och med hjälp av en liten ramsa kunde vi också peka ut öster och väster.
Om vi har Näsan mot Norr,
Så är Svansen mot Söder.
Väster är åt Vänster
och Öster åt Höger.

Vi hade ritat en karta över området vi skulle röra oss i och gav den till Mullebarnen. Oj, vilken härlig diskussion det startade. Någon kände igen karttecknet för hus (vi stod ganska nära några hus), en annan kände igen vatten (och visste att det rann en bäck en liten bit bort), en tredje kände igen karttecknet för väg/stig - och en sådan stod vi ju också vid...
Med gemensamma krafter, och lite vägledning, lyckades de peka ut var på kartan vi befann oss. De vände den på rätt håll och förklarade för varandra vad de olika karttecknen visade.
Underbart att se och höra!

Vi pekade på en punkt på kartan och berättade att de skulle få dagens första utmaning där (i korsning stig/bäck). Full fart blev det! Och vid korsningen mellan stigen o bäcken stannade de.
Här fick de jobba tillsammans. De fick en bild och skulle fundera ut i vilket väderstreck bilden var tagen.
Snabbt och lätt anammade de utmaningen och lika snabbt talade de om för oss riktning och väderstreck.

Efter lite fika samlades vi vid ett stort träd. Några av barnen sprang i förväg, de hade kartan med sig. När vi kom fram hörde vi lite av deras diskussion.
-Vi är nog här (pekar på kartan), för här är en väg dit och en dit och en dit. 
-Tre vägar, precis som på kartan!
-Sen går det ett staket man kan klättra över bredvid vägen, det kan man se där på kartan, och bäcken är ju här, jättenära, där den korsar vägen.
-Ja, här är vi!
Och visst hade de rätt, de hade pekat ut precis rätt punkt på kartan.

Nästa utmaning var detaljbilder, tagna i ett litet, begränsat område. De fick jobba i par och leta upp var bilderna var tagna. Detta var ett moment som uppskattades mycket.

Vi fortsatte vår orienteringspromenad, vi tittade på kartan, vi löste fotoutmaningar.
Plötsligt kom en stor stubbe i vår väg. En stubbe man bara måste klättra på. En av ledarna ställde frågan "Hur många Mullebarn får plats att stå på stubben?" (Då förvandlades en begynnande herre-på-täppan-lek till samarbete)
-Det får plats tre, nej fyra! 
-Kolla, här får plats en till! 
-Och här också!
-Om du flyttar lite närmare honom och vi håller fast oss tillsammans så får fler plats!
-Håll i varandra!
Ivrigt påhejade av oss ledare fick faktiskt alla tio Mullebarnen plats på stubben. Det var trångt, men det gick!

 Dagens näst sista utmaning skiljde sig lite från de andra. Barnen fick ett foto på två träd. De fick också veta att de skulle hålla utkik, för någonstans längs vägen vi skulle gå kunde de hitta dessa träd. Många utrop, springturer och jämförelser följde under en kort stund innan vi kom fram till rätt träd.

Ja titta, det stämmer precis!
Snart kom vi fram till vår Mulleplats. Tyvärr var klockan ganska mycket och vi hann inte stanna och leka. Men nästa gång, då...!!!