Lokalföreningen ordnar skogscafé för alla medlemmar. Alla barngrupper lägger också en av sina aktiviteter där.
Några av de äldre grupperna provade på geocaching.
Vi lämnade föräldrarna på caféet och tog med barnen en liten runda.
Vi gick till några av skåneledens vindskydd som låg i närheten. På vägen dit tittade vi på träd och växter. Smakade på färska bokblad, hitade harsyra.
Väl framme vid vindskydden lät vi barnen upptäcka området. De var duktiga och höll sig nära, men då det fanns väldigt mycket att upptäcka var deras uppmärksamhet inte fokuserad på oss ledare.
Jag passade på att smyga iväg. Gick 30-40m in i skogen, precis över en kulle så jag inte syntes från vindskydden och området där de lekte. Där satte jag mig vid ett träd.
Sen ropade jag: Hjälp! Hjälp! Annika! Annika! (Annika är den andra ledaren) Försökte låta rädd på rösten. Det tog bara en liten stund innan något av barnen hörde mig och gjorde de andra uppmärksamma på ropen. De kom springande till mig och undrade vad som stod på.
Vid det laget hade jag lyckats pressa fram några tårar, och berättade att jag tappat bort gruppen, inte visste var jag var och vart jag skulle gå. Jag hade hittat några fina bokar vars blad jag skulle smaka, sen var jag vilse.
Barnen tröstade mig, kramade mig, tog mig i handen och visade mig tillbaka till platsen.
Vi hade en lång, bra diskussion om vad man ska göra för att undvika att gå vilse och vad man kan göra om man ändå går vilse. Många kloka idéer från våra kloka knyttebarn.
Hitta vilse- arbetet ska vi fortsätta med när vi ska på läger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar