Paddling i teori och praktik

Våra strövarbarn älskar att paddla. Om barnen fick bestämma så skulle vi bara ägna oss åt paddling. Paddling och inget annat.
Några nya barn har börjat i vår grupp, och de andra har inte paddlat sedan i höstas, så idag hade vi planerat in en del teori. Eller torrpaddling, om man vill kalla det så.
Alla tog vars en paddel. Vi visade hur man håller. Vi paddlade på olika sätt; I-paddling (=raka tag med paddeln), J-paddling och L-paddling. Öva, öva. Hur paddlar man framåt? Hur paddlar man bakåt? Hur gör man för att svänga?
En av ledarna ställde sig framför gruppen och var paddel-polis. Med tecken visade polisen hur vi skulle paddla. Framåt! Bakåt! Sväng höger! Sväng vänster! J-tag! L-tag! Stanna! Medan barnen såg detta som en rolig lek vi lekte passade vi ledare på att titta hur de hanterade paddlarna, om de förstått hur man gör (i teorin, i alla fall).
Sen var de sugna på att ge sig ut i kanoterna.
Vi parade ihop dem två och två, lät dem sätta sig i kanoterna och ge sig ut på sjön.

Till att börja med fick de paddla runt en brygga och in till strandkanten på andra sidan. De bytte plats i kanoterna och paddlade tillbaka till andra sidan.
Sen släppte vi ut dem på en lite längre tur. I vår sjö ligger en flotte en bit ut. Den fick de runda. Vi ledare gav oss också ut i en kanot. Ute på sjön fortsatte vi med teknikövningar.
Paddla framåt! Paddla bakåt! Kan ni få kanoten att snurra runt sin egen axel? Vi lägger alla kanoterna bredvid varandra och bygger en kanotflotte!

Tiden går alldeles för fort när man har roligt, och det var snart dags att avsluta. Men vi ska paddla en gång till i vår. Så härligt! Vi längtar redan!

Första hjälpen

Dagens aktivitet bjöd på stor dramatik.

Vi samlades som vanligt i en ring och sjöng vår strövarsång. När vi sjungit klart började en av ledarna hosta, hålla sig för halsen och kippa efter andan. Barnen, som visste att vi skulle jobba med första hjälpen, fnittrade lite och några sa till varandra att hon bara låtsades. Men eftersom hon inte slutade låtsas, och den andra ledaren verkade orolig och sprang över till henne, slog henne i ryggen och till slut gjorde Heimlich Manöver, blev barnen tystare och tystare. När ett tuggummi for ut ur den hostande ledaren och vi berättade att allt, såklart, bara varit på låtsas drog strövarbarnen gemensamt en lättad suck.

Men nu hade vi fångat deras intresse!
Deras engagemang var fantastiskt!

Vi delade in dem i grupper och lät varje grupp få en skada/olycka att spela upp inför de andra. Det blev fantastiska teaterstunder med fantasi och inlevelse och improvisation. Och lika fantastiska diskussioner efteråt.

I den första scenen råkar ett barn tappa balansen och ramla in i elden. Han lägger hela handen och underarmen i elden och ådrar sig en ordentlig brännskada. Hans kompisar kommer snabbt till hans hjälp. De får snabbt fram hinken med vatten - den som man alltid ska ha stående bredvid när man eldar - och hjälper till att kyla brännskadan, de tröstar och uppmuntrar. En av kompisarna ringer 112 och beskriver tydligt vad som hänt.

Vi bryter övningen och låter barnen reflektera över vad som hänt, hur en sån här sak kan hända och hur vi ska undvika att det händer. Vi pratade mycket om vad man ska göra om olyckan väl är framme. Barnen fick också dela med sig av sina erfarenheter av brännskador - det visade sig vara en hel del.

I scen nummer två är en grupp barn ute på vandring. Ett av barnen snubblar och ramlar. Han faller så oturligt att han slår huvudet i en sten och blir medvetslös. Även detta barn hade fantastiska kompisar som tog väl hand om honom. Vännerna var snabbt framme och försökte få kontakt, men när de upptäckte att deras vän var medvetslös la de snabbt något varmt över honom, satte sig bredvid och pratade lugnande medan en av dem ringde 112.

När samtalet med 112 var över stoppade vi denna scen och lät barnen återigen reflektera och prata.

Sista scenen utspelade sig under en vanlig strövarträff. Barnen pysslade med lite olika saker, bl.a. satt en grupp barn och täljde. En pojke slant med kniven och skar sig ganska otäckt i handen. Barnen var snabba att hjälpa även denna gång. De hjälpte sin kompis att hålla handen högt samtidigt som de la ett snabbt, provisoriskt förband. Strax efter kom den skadade pojkens mamma. Hon blev precis sådär hysterisk som mammor kan bli när deras barn skadar sig. Men kompisarna hjälptes år att lugna henne också.

Återigen följde en stunds reflekterande, diskuterande och utbyte av erfarenheter.

Barnen hade tagit med egna första-hjälpen-kit hemifrån och som avslutning på kvällen tittade vi vad som fanns i dessa. Det visade sig vara mycket varierande. Allt från andningsskydd om man behöver göra mun-mot-mun, sterila kompresser, sårsköljning, ögonskölj, bandage, elastiska lindor till vanliga plåster, sax och fästingborttagare och solskyddskräm.

Vi hoppas att vi med denna första-hjälpen-kväll har gett barnen en liten inblick i att det faktiskt kan hända olyckor när vi är ute, och att vi hjälps åt, samarbetar och tar hand om varandra om olyckan skulle vara framme.