Cykelorientering

Vad kan väl vara bättre än cykelorientering, tänkte vi.
Att kombinera cykling med orientering ger korta sträckor samt fler och naturliga pauser.

Efter en kort gemensam genomgång gav oss ut, hela gruppen tillsammans. Två barn i taget fick ansvar för att leda oss till nästa kontroll. De fick titta på kartan, fundera över vägval (fanns oftast bara ett), samt fundera ut hur långt de skulle cykla innan de skulle börja spana efter kontrollen.
Det var väldigt nyttigt att läsa karta och jämföra med verkligheten.
Vi stötte på en del nya karttecken och begrepp under orienteringen.
Ruin. Vad har det varit innan? Hur såg det ut här då? Inne i ruinen växte massor av björnbär. Fanns de inne i huset när det var ett hus?
Stenröse.

Jordvall. Vad är det?
När vi kom fram till kontrollen funderade vi lite över hur denna jordvall uppkommit. På något ställe kunde man se att det fanns en stenmur under jorden.

Våtmark, kärr. På ett ställe skulle vi cykla förbi ett område som var vit- och blårandigt på kartan. Ett kärr, sankmark. Men vi såg inget vatten...
Hur ska man då veta att man har kommit rätt? Det borde ju vara här, i närheten? Vi pratade lite om att titta på växtligheten. I det område som enligt kartan var någon sorts våtmark växte det al. Al växer ju oftast vid bäckar, åar och kärr, de vill ha det blött om fötterna.
Beståndsgräns. Vad är det? Hur ser man exakt var det är? Barnen fick se exempel på några olika beståndsgränser. Gränsen mellan öppen mark och skog, gränsen mellan skog och tät skog...

Efter orienteringen var vi både hungriga och varma, så vi cyklade till stranden. Lunch och ett bad blev en perfekt avslutning på dagens träff. Och det var jättemysigt! Under lunchen pratade vi lite om nästa träff. Viltspaning. Spännande!