Strövare i skogen

När vi i våras blev strövare var det mycket vi såg fram emot att få göra. Paddla, cykla, vandra, tälja, laga mat, elda...
Under höstens första träffar har vi provat på de flesta av dessa saker. Idag skulle vi träffas på vår basplats - strövarplatsen och fortsätta provandet.

När vi kom fram till vår strövarplats såg barnen att våra trefötter (som vi surrade ihop i våras) stod kvar. Vi såg också att vår Mullekoja hade börjat rasa och att det skulle vara ganska farligt om vi - eller någon annan - satt i den om den föll ihop helt.
Barnen tyckte att vi skulle bygga en ny koja, eller flera. De ville att vi skulle bygga trefötter, flera stycken och antingen ha en trefotskoja per barn eller bygga ihop flera trefötter så det blev en stor koja till oss alla.

Vi delade upp barnen i två grupper. En grupp gav sig i kast med koj- och trefotsprojektet, den andra gruppen började tälja och öva på att tända eld med tändstål. Vilken härlig energi bland våra barn!

De som höll på med kojan började med att riva den gamla kojan och sen leta efter pinnar till trefötter. Vi kom fram till att man behöver kunna surra och kanske använda någon bra knop om man ska göra en fin och hållbar trefot.
Fram med knoprepen!
Idag övade vi på dubbelt halvslag; "pannkaka - pannkaka" säger vi när vi slår den knopen, sen är den klar! (För alla som vill lära sig lite om knopar finns många bra instruktioner och bilder här.)

Efter fikastunden hände det som vi ledare hoppats skulle hända någon gång under strövartiden. Barnen började cirkulera spontant i grupperna. De tittade sig omkring, kom fram till vad de ville göra - och gjorde det!
Underbart att se!

Sen var det dags att laga mat på stormkök, tacos stod på menyn (det vet vi att de älskar). För att vi skulle hinna något annat idag hade vi förberett det mesta hemma. Grönsakerna var skurna och köttet var stekt. Det enda vi gjorde i skogen var att värma köttet. Så spännande! De fick hjälp med att hantera t-sprit och tändstickor, resten klarade de själva.
"Mat smakar mycket godare när man äter den ute, tycker jag" sa ett av våra barn idag.

Som vanligt gick ju tiden alldeles för fort, tre timmar flög iväg och det var alltför snart dags att packa ihop och gå hem. Nästa gång ska vi göra ungefär samma sak igen, efter idag känns det extra bra att vi planerat så.