Höstavslutning

Ännu en gråmulen, kall novemberdag. Idag regnade det dessutom. Verkade som om vi inte skulle ha vår vanliga "tur med vädret" idag.
Men, lagom till klockan 10, när vi samlade ihop barnen för att sjunga vår Mullesång och bege oss ut i skogen, slutade det regna. Sen började det inte igen förrän vi avslutat. Då började det dock med besked - ösregn resten av dagen.

Sju glada Mullebarn begav sig tillsammans med oss ledare ner till vår Mulleplats för att ha Mulleavslutning för denna hösten.

Vi började med att sätta oss runt det "vita bordet" och ta fram Mullepåsen. I den påsen brukar det ju ligga ledtrådar till dagens uppdrag. Ledtrådar som Mulle lagt dit för att vi ska kunna lista ut vad vi ska göra under dagens träff.

Men först kom vi på att vi skulle kalla på Mulle:
-Hej kollikok!
och tänk, vi fick svar långt bortifrån:
-Hej kollikok!
Barnen sträckte på sig, vi kände hur spänningen och glädjen steg i gruppen. Nästan som att vänta på tomten. Bara nästan.

Mulle kom, pratade med barnen och kunde ju själv hålla i dagens uppdrag.
I Mullepåsen låg lappar med olika små uppdrag som barnen glatt utförde tillsammans med Mulle.

- Samla blad från tre olika träd. Vet vi vad träden heter?
- Leka "Knack knack, är Mulle hemma?" (Mulle lärde barnen hur leken gick till)
- Stå på ett ben, länge, samtidigt. Går det bättre om man hjälps åt och håller i varandra?
- Samla pinnar, kan ni bygga "er" bokstav med pinnar?
- Leka "Kom alla mina Mullebarn"
- Stå i en ring, lägg händerna på varandras axlar. Kan vi gå ett helt varv utan att ramla eller trampa på varandra?
- Hämta saker ur en "hämta-dikt"
Kan du hämta något grönt
och något som känns skönt
en kul liten grej
och något du vill ge till mej?
- Mulles egen lek, där barnen hämtade något de tyckte om, något som var lika stort som deras hand.
Alla sakerna lades framför Mulle, sen lade sig Mulle ner och "sov". Barnen som nu stod 5-6m från Mulle skulle nu smyga fram och ta sin sak utan att Mulle hörde något. Ibland vaknade Mulle och tittade sig omkring "Jag tyckte jag hörde något från det hållet..."


När Mulle gått iväg för att se om det fanns fler Mullebarn nå´nstans i nå´n skog satte vi oss i vår mysiga koja och fikade.
Efter fikapausen hittade barnen en halvmurken stock precis bredvid kojan. Perfekt att balansera på! Tänk vilken underbar fantasi och energi våra 5-åringar har, de ser möjligheter i allt.

När vi gick hem hittade vi dessa söta små violer, de har inte förstått att det är november och på väg att bli alldeles för kallt för dem...

Nu ser vi ledare fram emot en ny Mulletermin till våren. Men först ska vi alla njuta av advent och jul. Och en familje-Mulle-träff i mellandagarna.