Det är spännande. Mycket spännande.
Nu är vi inga knyttar längre. Knyttar har föräldrarna med sig.
Det har inte vi.
Nu är vi Mullar! Jättespännande!
För att det inte skulle bli alltför mycket förändringar har vi kvar vår knytteplats. Den har under sommaren förvandlats till Mulleplats. Här känner vi igen oss, vi har tryggheten i platsen och tryggheten i varandra. Mysigt att vara Mulle.
Vi kunde ju inte sjunga knyttesången när vi samlades, utan fick lära oss en ny sång, en Mullesång.
Så vi sjöng, vinkade av föräldrarna och promenerade bort mot skogsbrynet. Precis som vanligt kunde vi "knacka på" innan vi gick in. För att se sångerna, titta här.
Vi tittade oss omkring. Det såg ut som vanligt, trots att hela sommaren gått, trots att föräldrarna inte är med och trots att vi nu är Mullar.
Samlades som vanligt runt "bordet".
Vi läste Mullesagan, om hur Mulle föddes. Till sagan hörde en plansch med figurer som man satte på planschen efterhand som man läste om de olika djuren som hjälpte Mulle att fixa hans kläder. Det var roligt att se hur engagerade barnen var i detta.
Efter det introducerade vi höstens träduppdrag. Barnen delades in i tre grupper och varje grupp fick ansvar för att följa ett träd. Det blev bok, ek och hassel som de ska följa. Vid varje träff ska vi titta på träden, följa dem genom årstiderna. Vad händer med bladen, knopparna, grenarna...?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar