Vi har träffats 100 gånger.
100 härliga träffar!
Det är värt att fira, så idag var det dags för 100-träffs-kalas!
Vi träffades i skogen, började med att fika. Då blev vi också förvandlade, eller dubbade, till
strövargruppen Kronhjortarna.
Vi pratade lite om hur dagen skulle se ut.
När vi fikat klart delade vi upp oss i två grupper. Den ena gruppen började med att tända en eld. Barnen fick själva tända med hjälp av tändstål. Det var ett tag sedan vi använde tändstål, men det gick väldigt bra.
Några av barnen hade aldrig provat att tända eld med tändstål. De lyckades också riktigt bra, och var otroligt nöjda.
Den andra gruppen började med att tälja. Alla täljde vars ett grillspett.
Vi hade också satt upp en rolig linbana i skogen, där barnen lekte en hel del under förmiddagen.
De barn som hade tänt elden täljde också vars ett grillspett innan de kastade sig upp i linbanan.
En av ledarna satte upp en presenning som vindskydd. Några av barnen blev nyfikna och ville hjälpa till. Självklart fick de hjälpa till!
Vår tanke är att vi ledare sätter upp vindskydd varje gång, och att barnen ska bli sugna på att lära sig hur man gör och därigenom också se nyttan med knopar.
Vi grillade korv till lunch. Härligt att se hur nöjda barnen var när de såg att deras grillspett fungerade.
Efter lunch delade vi återigen barnen i mindre grupper. En grupp började att skära äpplen till vår fika.
De andra barnen tog sina knoprep och satte sig tillsammans för att repetera knopar och lära sig nya. Vilken energi!
Efter en stund hade alla strövarna provat att slå flera olika knopar. Överhandsknop, spökknop, pålstek, fiolstek, råbandsknop och dubbelt halvslag.
Och alla äpplena var delade!
Vi provade en ny lek. En analog pokémonjakt som blev otroligt uppskattad! Vi lekte leken flera gånger med olika variationer.
Framåt eftermiddagsfika kom föräldrar och syskon. De skulle vara med och fira vår hundrade träff.
Vi stekte äpplena på Muurikkan, vi gjorde Mullegodis (smör, havregryn och socker) på Muurikkan, så blev det äppelkaka som var och en kunde blanda som de ville. Och självklart hade vi vaniljsås också!
Efter fika fick barnen visa sina föräldrar några knopar, sen lekte vi pokémonjakt allihop. Vilken härlig syn att se 40-50 vuxna och barn tillsammans springa runt i skogen och under glada skratt och vilda tjut leta efter små kort med pokémonfigurer.