Vårvandring

Vi gav oss ut på en vandring. Ryggsäckarna på ryggen, sköna skor på fötterna.

 Längs vägen gjorde vi stopp med jämna mellanrum och gav barnen små uppgifter och utmaningar.
Vi övade på knopar, nästa gång behöver vi kunna slå råbandsknopar så det var bäst att öva idag.
Längs vägen fanns massor att upptäcka. En skogssnigel fick närmare besök. Några av barnen kände (försiktigt) på hur den kändes och förundrades över hur kort o tjock den blev när den blev rädd.

Vid ett stopp lekte vi en kartsymbolslek. Alla fick ett kort med en kartsymbol på. Kortet fick man hålla bakom sin rygg; INTE titta på det! Sen gick vi runt till varandra och ställde frågor om vår symbol. De andra fick bara svara JA eller NEJ på frågorna. Med hjälp av de ledtrådar vi fick skulle vi gissa vilken kartsymbol vi hade.
Det var verkligen inte helt lätt, men barnen var fantastiskt duktiga.

Lunch åt vi längs vägen och när vi kom fram till vårt mål åt vi en välförtjänt fika. Sen fortsatte vi med våra orienteringsövningar.
Vi byggde en figur av 1 m långa pinnar, som barnen fick rita av. Sen fick de gå längs denna figur och hålla kartan på "rätt" håll, dvs passa kartan. Nästan för lätt för våra duktiga strövarbarn.
De använde sin egenhändigt ritade karta som mall för att bygga en likadan figur av kottar.

Vi spelade också memory med kartsymboler.
Med 4 km i benen och 5 timmars frisk luft i lungorna var vi nöjda, glada och ganska trötta när vi avslutade dagens träff.

Orientering

Vi träffades på ett annat ställe än vår vanliga Strövarplats för denna strövargångs tema: orientering. Vi har dock varit på denna plats flera gånger tidigare, bl.a. när vi var på läger, så barnen känner sig bekväma här.
Först kikade vi efter orienteringsskärmar i skogen och när vi såg en gick barnen parvis dit för att klämma på första rutan på vårt kontrollkort. Barnen fick gå parvis med instruktionerna att stanna när de varit vid 5 kontroller.
Säkerheten för oss ledare var att barnen vid varje kontroll kunde se nästa och att vi var i känd terräng. Innan de gav sig iväg diskuterade vi vad man gör om man inte hittar.
Vid femte kontrollen samlades vi igen, alla där! Då var vi i den fina skogsgläntan och barnen önskade att få upptäcka platsen och leka en stund.

Vi jobbade också med karttecken på olika sätt och fikade innan vi gav oss iväg på  ytterligare en orienteringsrunda som ledde oss tillbaka till hämtningsplatsen. På vägen till bilarna fann vi några kontroller som inte tillhörde vår orienteringsbana, varför hängde de där? Vilket karttecken hängde de på (byggnad, stenröse)? Kunde vi hitta dessa karttecken på vår karta? Det mest förbryllande tecknet var stenröse, men det listade vi snart ut!

Enormt duktiga barn med bra koll på karta och karttecken!
Nästa gång får vi nog göra det lite svårare för våra små orienterare...

Tranor

Efter ett ganska långt uppehåll var det dags för strövarträff igen.
Vi gav oss iväg ganska långt hemifrån idag, en dryg timmes bilåkning. Vårt huvudmål var Pulken söder om Kristianstad.
Vid Pulken rastar varje vår tusentals tranor på sin väg norrut. Så även i år. I helgen har man räknat till 5-6000 tranor var dag.
Vi tittade på tranor, tittade, viskade, pekade, diskuterade, tittade ännu mer.

Ganska stor tur hade vi, när vi kom var tranorna nära fågeltornet, säkert inte mer än ca 40-50m bort.

Vi trodde att barnen skulle vara intresserade ca 15min för att sedan vilja dra vidare, men vi var kvar i nästan en timme. Det var spännande med tranor!

Vi körde ner mot stranden. Där stannade vi resten av dagen. Barnen fick laga maten på stormkök (pasta och stekt falukorv).
Vi lekte i sanden, så roligt det är!
Barnen fick i uppgift att jobba i par och bygga en trana. Det blev tranor av sand, tranor av pinnar...

Innan det var dags att köra hem gick vi ner till havet.
Solen sken, vågorna brusade, barnen lekte, ledarna njöt.

Kan man ha det bättre?

Barnen ville inte åka hem, det var ju så roligt!
Tiden går fort när man har roligt, sa de. Så nästa gång ville ett av barnen att vi skulle göra tråkiga saker så att tiden inte gick så fort. Sen log hen ett soligt, finurligt leende.