Knopar och karta

Efter en vecka med grått, trist, kallt, blåsigt och regnigt väder var det dags för årets första strövarträff.
Tack och lov hade det gråa trista vädret försvunnit och istället bjöds vi på strålande sol; riktigt strövarväder. Härligt!

Vi gav oss ut på en liten vandring. Vi vandrade en bit, stannade vid några platser för att prata om hur dessa platser skulle se ut om vi såg dem på en karta; vägskäl, stig-/bäck-korsning, bro. Barnen var riktigt "på hugget" idag. Otroligt sugna på att ta in kunskap, dela med sig och diskutera.

Vid vårt första stopp tog vi fram våra knoprep. Idag berättade vi för barnen om att vi ska öva en hel del på knopar under våren för att kanske få ett knopmärke. Vi har bestämt oss för att barnen ska få prova på 7 olika knopar under våren: Överhandsknop, "spökknop", fiolstek, råbandsknop, pålstek, skotstek och dubbelt halvslag.

Vi började med att prata om varför det är bra att kunna olika knopar, något som barnen redan hade klart för sig. Att bygga vindskydd, trefötter och andra saker, att binda fast en båt, om man inte har ett fiskespö och ändå behöver fiska...
Redan idag kunde alla barnen slå såväl överhandsknop som spökknop och de lärde sig även fiolstek. De var glada och stolta. Allra stoltast var nog en kille som plötsligt utbrast "pannkaka, pannkaka!" och visade upp ett dubbelt halvslag som han just slagit. (Pannkaka, pannkaka är orden vi använder för att barnen ska komma ihåg hur man slår ett dubbelt halvslag, och några av barnen ville lära sig mer redan i höstas.)

Vi fortsatte vandringen en bit för att få upp värmen igen, det blir ju snabbt kallt när man sitter still. Men fikasugna var vi ju, så efter en liten stund stannade vi för fikapaus.

Vi bad barnen hämta vars en pinne, ungefär så lång som från marken upp till deras mage. Pinnarna la vi efter varandra i ett enkelt mönster. Vi var noga med att lägga dem i nord-sydlig/ost-västlig riktning samt med vinkelräta svängar.

Barnen fick sedan gå längs pinnarna, mäta med sina fötter och rita av på ett papper. Vilken koncentration!

När de avbildat det enkla mönstret fick de börja i den ena änden och gå längs pinnarna, från början till slutet. Hela tiden var de noga med att hålla kartan på samma håll som verkligheten (en övning i att passa kartan, men det är inget ord vi använder med barnen - ännu) och när pinnarna svängde så gjorde barnen det också, men kartan fick då vridas i handen så att den hela tiden var på samma håll som verkligheten.

Tiden går fort när man har roligt, och det var strax dags att bege sig tillbaka till samlingsplatsen där föräldrarna väntade.
Vi hann dock med att leka "harmamman" några gånger under vandringen tillbaka.
Harmamman är en lek som vi just nu bara måste leka varje gång. Så varför inte?