Barnens Vasalopp och orientering.

Ösregn, +2grader och friska vindar. Inget drömväder för en utomhusaktivitet, precis.

I februari ligger det nästan alltid snö - t.o.m. i Skåne. Så vi bokade in Barnens Vasalopp. På skidor. Men denna februari finns ingen snö i Skåne.
Men inte ger vi upp för det, klart att vi genomför Barnens Vasalopp ändå. Utan skidor, lite annorlunda.
Man måste våga tänka utanför ramarna, eller hur?

Vi träffades på idrottsplatsen och barnen fick nummerlappar.

De fick också en kompass om halsen.
Spännande!
"Min pil pekar åt det hållet, då ska vi väl gå dit?!!!"
"Det gör min också"
Vi började med att lite snabbt prata om hur en kompass fungerar. Att den röda nålen alltid pekar mot norr och den andra mot söder. Norr och söder är ord vi nämnt innan, i väderstrecksleken.
Med hjälp av kompasserna gick vi söderut för att hamna i den första "byn". Var det Mångsbodarna?
Där lekte vi sedan väderstrecksleken.

Vi gick vidare till nästa by, tittade på kompasserna - det var ju varken norr eller söder. Det var mittemellan - vad heter det? Väster, var det. Flera gånger i rad fick vi gå åt väster för att komma till nästa by.
Under vandringen (totalt kanske 500m) stannade vi i varje by och pratade om lite olika saker. Om Gustav Vasa, om Vasaloppet längd, om OS...
Och hela tiden var kompasserna och väderstrecken med i samtalen!

Pga vädret hade vi fått låna nyckel till omklädningsrummen och planen var att sitta där inne och fika. Men när vi gått halva rundan hade det slutat regna och blåsa och - tro´t eller ej - solen tittade fram! Vi hade två extra föräldrar med oss och de gick och hämtade alla ryggsäckar så vi kunde sitta ute i skogen och fika. Det är ju så mycket mysigare!

Vi pratade lite karttecken, tittade på en hemritad karta av området. Barnen var väldigt intresserade och sög åt sig som svampar. De tittade på kartan och kom fram till att den stämde med verkligheten (nästan) och pekade ut var vi befann oss.

Den sista biten av Vasaloppet spurtade barnen.
I MÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL!!!
Sen var det medaljutdelning och blåbärssoppa.

Glada, stolta barn åkte hem från dagens Mulleträff. Och vi ledare undrar om det kanske är ett gäng blivande orienterare vi har?

Se upp i backen!

I drygt två veckor har vi fått ha vinter med snö här. Tyvärr töar det nu och det verkar som om snön försvinner. Kanske kommer den igen, vi hoppas på det!

I lördags hann vi med att ha ytterligare en vinterträff med Mullarna. Vi åkte pulka. HEJ, vad det gick!
Fort, fort nerför. Lite långsammare uppför, det var jobbigt att gå upp...

När vi var nöjda med pulkaåkningen gick vi en bit in i skogen, där satte vi oss och fikade. Mums, vad det är gott med fika i skogen. Man blir hungrig av att åka pulka.

Efter fikastunden dukade vi fram färg och penslar. Vi hade vanlig vattenfärg, både flytande som vi löste upp/spädde ut i vatten och vanliga "blockfärger".

Det blev en febril aktivitet. Att måla i snön är jättekul! (Tidigare år har vi haft färg i sprayflaskor, det är också jättekul.)
Barnen målade och målade.
De målade bilder - lättast om man plattar till snön först.

De byggde soffor som de målade.

Vi trampade upp stora bokstäver i snön (MULLE) som vi också fyllde i med färg.

Det var svårt att slita sig från målandet, kanske tur att vattnet tog slut så att det inte gick att måla mer. Vi avslutade med ett sista åk nerför backen och hoppas att vi får fler härliga vinterträffar i år...