Skogscafé & kåsarace

Ett par gånger om året ordnar lokalavdelningen skogscafé.
Då bjuds det på fika i skogen, några (barn-)aktiviteter ordnas och alla grupperna lägger en träff i anslutning till detta.
Idag var det skogscafé, och för de grupper som ville; även läger.

Vi hade bestämt att bara ha vanlig Mulleträff, men alla de andra grupperna (som har äldre barn) skulle övernatta.
Några skulle sova i tält, de största byggde vindskydd.
På skogscaféet bakade man bullar över öppen eld, på Muurikkorna, barnen fick tälja, de mindre med potatisskalare, de äldre med riktig kniv och även måla på sandpapper.

Vår grupp gick iväg en bit upp i den vackra skogen.
Idag hade vi med en "ny" vuxen. Maria, som ska vara ledare tillsammans med Ulrika fr.o.m. hösten. Ett par nya barn hade vi också, de kommer också att vara med i höst.

Vi samlades runt "bordet" och tog fram Mullepåsen. Barnen kände, klämde och gissade vad som kunde vara däri. En kåsa - det var de överens om. Men där var en sak till. Det var lång, smal, räfflad, ganska lätt. Kunde det vara en termos? En sladd? En ficklampa? När vi öppnade påsen såg vi att det mycket riktigt var en kåsa - och en tvättlina (nyköpt, därför hårt lindad).
Vad kan man göra med de sakerna?

Efter en del diskussioner kom vi fram till att man kunde hänga kåsan på linan. Man kunde skicka kåsan mellan sig - t.o.m. utan att röra kåsan, det räckte att luta linan och skaka lite med den.
Vi band linan mellan några träd, hängde på kåsan och ytterligare några kåsor och hade en färdig kåsaracebana!
Barnen trädde kåsorna längs linan, några stora Frilufsare kom förbi och de provade tillsammans med våra Mullebarn. Sen hällde vi vatten i kåsorna. Kunde man trä kåsan längs hela banan utan att spilla?

När vi provat själva en stund gick vi runt till de andra grupperna och bjöd in dem. Det var ett gäng stolta Mullebarn som visade sin bana och tittade på när de stora barnen provade.

Lite fika och en avslutningssång, sen var det dags att gå hem.

Nu ska vi ha Mullesommarlov och sen kör vi igång till hösten igen

Mullevandring & allemansrätt

Efter förra träffens lyckade "upptäcktsfärd på nya marker" träffades vi idag på ett nytt ställe.
Vi gav oss ut i skogen. För att komma närmaste vägen ut i skogen var vi tvungna att gå rakt igenom en trädgård. Är det ok? Får man gå igenom andras trädgårdar?
Barnen var fullt medvetna om att man inte får gå igenom trädgårdar utan att fråga först. Vilken tur att vi hade frågat!
En liten introduktion till den svenska allemansrätten!

Väl i skogen gick vi över stock och sten, ibland på stigar ibland inte. Några barn, som hade shorts på sig upptäckte att det inte var så skönt. Man river sig på benen! (Mamman fick all skuld - det var hon som tagit fram shortsen.) Vi kom överens om att det i fortsättningen var bra med långa byxor, oavsett väder.

I skogen hittade vi en fin lägerplats, här satte vi oss. Vi kallade på Mulle, och - tänk - ett av barnen såg plötsligt Mulle en bit bort. Underbart!

Mulle berättade att hen var på väg till bokskogen för att äta lite bokblad, de är ju så goda nu på våren!
Mulle berättade också att hen legat och tittat på en citronfjäril som flög omkring. Vi fick en härlig stund tillsammans med Mulle och vi fick lära oss massor om just citronfjärilar. Vad de äter, hur de äter, hur de parar sig, hur de övervintrar. Vi fick också lära oss att citronfjärilslarverna bara äter blad från Brakved, därför lägger honan sina ägg på just Brakved.
Mulle hade med sig små, små plantor av Brakved som vi kunde få och plantera i våra trädgårdar för att vi skulle kunna skapa "hus" åt citronfjärilar. (Man får aldrig gräva upp plantor med rötterna utan att fråga markägaren, (allemansrätten igen)

När Mulle vandrade vidare mot bokskogen och de goda bladen satte vi oss och fikade. En av ledarna hade med sig några kvistar bokblad som vi fick smaka. Tjurarna hade dragit ner dem från träden, så därför kunde vi ha hela kvistar, man får ju inte bryta kvistar från träd (allemansrätt ännu en gång).

Efter fikastunden vandrade vi vidare. Vi lekte harmamman.
Tänk vad svårt det var att hitta kompisarna, trots att de var jättenära!

Slutet av vår vandring gick längs bäcken, vi såg bl.a. denna fantastiska bro/spång/övergång, som barnen givetvis ville testa. Vi lovade dem att de skulle få göra det, när de var strövare...

Efter en liten stund kom vi fram till ravinen. Där väntade föräldrarna för en gemensam grillstund. Mysigt!

Som vanligt kan man sammanfatta träffen som:
En härlig dag med fantastikt väder och underbara Mullebarn.