Vi ser oss omkring

Hittills har vi hållit oss ganska nära knytteplatsen.
Nu är det dags att göra lite längre utflykter.
Dessutom närmar sig sommaren och efter sommaren ska inte föräldrarna vara med längre.
Idag tar vi ledare barnen med oss och går en runda i närområdet. Föräldrarna får ett hemligt uppdrag som de ska utföra på knytteplatsen under tiden vi är borta.

Vi går en runda, tittar på Sopans hus. Snyggt och städat - än så länge minns hon tydligen vad vi lärt henne.
Vi undersöker olika träd, tittar på några som växer tillsammans, nästan in i varandra.
Leker följa John.
Plötsligt, medan vi ålar oss fram gör någon dagens mest spännande upptäckt. Under löven ligger en liten, liten bokplanta. Man kan fortfarande se bokollonet som denna planta grott ur. Så intressant! Vi tittar ju ofta på både bok- och ekollon, och pratar om vad som händer med dem, men vi har ju inte lyckats se det så här nära. Förrän idag.
Vi kryper runt en stund och letar efter fler, men hittar inga.

Vår promenad fortsätter, vi stöter på en ormbunke. Frågar barnen om de vet vad det är. De är rörande överens; en Rönn! Ja, ormbunkens blad liknar onekligen rönnens.

Stunden utan föräldrarna fungerar utan problem, barnen är trygga i gruppen och trygga med oss ledare.
När vi kommer tillbaka har föräldrarna utfört sitt hemliga uppdrag perfekt. På vår knytteplats väntar nygräddade Krabbelurer.
(Det är ju faktiskt våffeldagen idag.)

Sopan - igen

Många föräldrar berättade för oss om hur djupa spår mötet med sopan satt hos barnen. Vi var många som såg våra barn plocka skräp överallt och sucka över att sopan varit där och slängt skräp.

Nu var det dags för barnen att få träffa henne igen.
Vi samlades som vanligt på vår knytteplats. Idag skulle vi gå en liten bit upp för backen. Vi kom inte många meter innan vi såg massor med skräp på marken. Barnen, som uppenbarligen kom ihåg det förra mötet tittade sig omkring och såg henne direkt.
Vilken fruktansvärd nedskräpare!
Hon satt i en stol mitt i skogen, läste tidningen och drack mjölk direkt ur förpackningen. När hon tömt mjölkförpackningen kastade hon den över axeln. Sen upptäckte hon oss och kastade tidningen och skuttade fram till oss för att prata. Denna gången var barnen inte lika blyga som för ett år sedan, utan talade tydligt och klart om för denna sopa att det inte är OK att skräpa ner i skogen. Sopan var helt oförstående. Hon hade lovat att inte skräpa ner på vår knytteplats, och det hade hon inte gjort, men det spelade väl ingen roll hur det såg ut hemma hos henne?
Barnen var inte av samma åsikt.

Nu blev det lektion!
Barnen hjälptes åt att samla ihop allt skräp, sen fick Sopan följa med till en soptunna i närheten (ett av barnen bor väldigt nära och dit gick vi i samlad tropp!) Vid soptunnorna fick Sopan lära sig att sortera sina sopor. I vår kommun har soptunnorna 8 fack, vi sorterar matrester, plast, metall, tidningar, pappersförpackningar, färgat/ofärgat glas och restavfall. Detta fick Sopan en grundlig lektion i och hon fick också lova att göra detta i fortsättningen.